Oförändrat på topp
John Hiatt
"Mystic Pinball" (New West Records/Rootsy)
PPPP
Stor tisdag.
För idag släpper Johh Hiatt sitt 20:e studioalbum i en solokarriär som startade med "Hangin' Around The Observatory" 1974.
För faktum är att den idag 60-åriga Indianapolis födda musikern och låtskrivaren under sin långa karriär aldrig släppt ifrån sig en halvmesyr, bara några som varit mindre bra.
Och då handlar det om en sanslöst hög lägstanivå, för att nu blanda in en sportklyscha.
Det är bluesgospelkänsla i refrängen på öppningsspåret och resten av albumet innebär hallelujah stämmning när Hiatt i vanlig ordning färgar de 12 låtarna på sitt personliga sätt som aldrig får de olika kulörerna i rootspaletten att bli tråkig eller kännas det minsta urvattnad.
Och han är lika grymt pricksäker när det gäller att snida omedelbara och smekande tre minuters poplåtar som "It All Comes Back Someday" och underbart patenterade balladerna "I Know How To Lose You" och "No Wicked Grin"
Tillsammans med kompbandet The Combo, Doug Lanzio, gitarr, Patrick O'Hearn, bas, och Kenneth Blevins, trummor och producenten Kevin Shirley blir balansen oantastlig i Hiattland.
Faktum är också att han aldrig fått rätt betalt när det gäller erkännandet i de breda leden med tanke på den extremt höga kvalitén rakt igenom sin diskografi.
Men jag tror att han slutat och bry sig om det för det finns trots allt en trogen Hiatt-klan där ute.
Att formen fortfarande är oförändrat på topp visade han med förra årets "Dirty Jeans And Mudslide Hymns". "Mystic Pinball" är bara en bekräftelse på det tillståndet.
Det blir inte bara en fin tisdag.
Hela hösten är hemma med "Mystic Pinball" som ny kär kompis och återkommande nedslag i hans magnifika backkatalog.
Liknande artister: Ry Cooder, Los Lobos, Nick Lowe,, Dave Alvin, Graham Parker.
Björn Bostrand
We're Alright Now med lyrics på 'The unofficial german J H page':
http://www.hiattonline.de/index.php
Håller med, skitbra platta. Hiatt borde ha en större publik. Vill inte vara petimäter... men tror att detta är hans 21:a skiva :)
Sorgligt underskattad.
Hiatt gjorde en riktigt bra spelning på Peace & Love i somras även om det var i dagsljus och framträdandet var lite för kort. Publiken var liten men entusiastisk. Han hade med sig ett mycket kompetent band, jag vet inte om det är samma som är med på nya skivan.
Low Budget Blues Band med en annan hjälte, Mats Ronander, har gjort en skaplig cover på en bortglömd pärla: "The Usual"
Vi har nog rätt båda, Janne. Eller fel?
Allt beror nog på hur man räknar.
Jag räknade studioalbumen och plockade bort "Live Bootleg" från 1985 och "Live From Austin TX" 2005 och får det då till 20.
Men skit samma.
Hiatt är vår hjälte oavsett hur man vill summera hans magiska karriär i antal album.