Färgglada ballonger och bäcksvart realism.
John Murry
"The Graceless Age"
(Bucketfull of brains/Proper)
PPPP
Oregonpojken Tim Hardin skrev redan 1967 låten "Red Ballon". Vilket syftade till de röda ballonger som heroin förpackades i. Men eftersom han beskrev det så snyggt, så tror jag inte att vanliga Svenssons, eller John Does, begrep vad han egentligen syftade på.
"Bought myself a Red Balloon, got a blue surprise
Hidden in the Red Balloon the pinning of my eyes
Took the lovelight from my eyes
Blue, blue surprise
We met as friends, and you were so easy to get to know
But will we see one another again?
Hidden in the Red Balloon the pinning of my eyes
Took the lovelight from my eyes
Blue, blue surprise
We met as friends, and you were so easy to get to know
But will we see one another again?
Oh my, I hope so..."
Nu 45 år senare har den kaliforniske singer/songwritern John Murry lämnade de amerikanska mördarballaderna bakom sig och skrivit amerikansk nutudshistoria. Ur en relativt ensam ung mans perspektiv.
Med låten "Little Coloured Balloons" återkommer John Murry till samma historia som Tim Hardin sjöng om. Men berättad i nutid.
"Little coloured balloons, a black nickel, a needle and a spoon.
You say this ain´t what i am. This is what i do!".
Låten är i sig ett bäcksvart mästerverk. Endast i klädd en flygel, sköra stråkar och två körsångare. Ändå bygger han upp låten steg för steg, trots att endast en knappt hörbar hammondorgel läggs till mot slutet.
Precis som Tim Hardin lyckas han, med några enkla ackord, fånga en rå känsla av hopplöshet.
Men det är inte enbart Tim Hardin som spökar i "The Graceless Age. John Murry har fångat de allra främsta toner bland amerikana och amerikansk popmusik. Och, visst, det är mycket av 1967 som låter här. "The Graceless Age" hamnar onekligen bland Tim Hardins "1" och "2", men i Murrys skivsamlig lär man kunna hitta The Byrds "Younger Than Yesterday" och "Sweetheart Of The Rodeo", Phil Ochs "Greatest Hits", The Beach Boys "Pet Sounds" och "Sunflower", Jimi Hendrix "Axis Bold As Love" och "Electric Ladyland", The Bands "The Band" samt Laura Nyros "Eli And The Thirteenth Confession". Men även ett blandband där Bob Dylan, Van Morrison, Springsteen och Tom Waits är dominerande.
Produktionen domineras av ekon från 1967-1969, men bryts då och då av, som i den fantastiska "Southern Sky", har ett par släpigt rostiga grungetrummor som spelar hiphopbeats. Den suveräna poplåten "Penny Nails" har en grå och monoton grund, med trummor och bas. Men melodin spränger sig genom den med hjälp av Jimi Hendrixgitrarrer och blommar ut i en refräng som sätter sig vid första lyssningen. I John Murrys "California" är man så långt bort från sand, surf och tjejer i bikini man kan komma. Den utspelar sig i stället mitt i stan, dit ljuset aldig egentligen når pga smog. På bakgator och bland bostadsområden där ljuset aldrig når, pga av att huvudperonernas hjärtan, sakta men säkert, brister lju närmare låten final man kommer. "If I´m To Blame" är en lågmäld ballad som är i samma klass som när Springsteen har sina absolut svartaste stunder. Man rycks in i den ensamhet och utförskap som huvudpersonen i "The Graceless Age" känner.
Om detta är en självbiografi låter jag vara osagt. Jag vet ärligt talat inte. Även om John Murry erkännt i intervjuer att han testa olika droger och vet vilken effekt de har på honom.
Men efter den här plattan, så ber jag bara till en högre makt att John Murry inte går samma väg som Tim Hardin. Som dog ensam pga en överdos heroin.
"The Graceless Age" är en av årets plattor och John Murry är på tok för begåvad för att slarva bort sitt liv på samma sätt.
Liknande Artister: Tim Hardin, Bruce Springsteen, Tom Waits, Bob Dylan, Neil Young, Chet O´Keefe, Israel Nash Gripka...
Stefan Herdell
Kommentarer
Trackback
