Popgeni

I mitten av 1980-talet var vi några goda vänner som lirade spelet Popgeni för första gången. Vårt gäng har växt ut och inkluderar idag cirka ett dussin poplovers som har genomlevt flowerpower, progg, punk och grunge. Sedan 2011 är vi en Ideell förening, IF Popgeni. Bloggen handlar om god musik som världen måste få veta mer om. Popgenis betygssystem:PPPPP-världsklass.PPPP-mycket bra.PPP-bra.PP-Nja.P-underkänd. På Facebook heter vi Ideella Föreningen Popgeni. Mail:[email protected]

Inget i övrigt att längta efter

Tift Merritt

"Traveling Alone" (Yep Roc/Border)

PPPPP

Förra veckan Iris DeMent och nu Tift Merritt.

Det har gått tio år sedan debuten med "Bramble Rose" och sedan dess har hennes musikaliska aura bara vuxit sig vackrare, innerligare och allt mer övertygande.

Om hon inte haft så stark integritet så kanske hon som så många andra hade ramlat i den där välfyllda gropen av radioslickad och hårt mallad country typ Jill Johnson som vevas friskt på P4 när man får för sig att peta in country på spellistan.

Men tack och lov har 37-åringen från North Carolina fortsatt att förfina sitt personliga uttryck som idag gör henne till en av americana och countrygenrens absolut finaste förmedlare.

En del hävdar att hon aldrig låtit bättre, men då har man kanske inte lyssnat på "See You On The Moon" från 2010, "Home Is Loud" året innan eller "Another Country" från 2008.

Men på något sätt så faller alla bitar på plats här. 

Låtmaterialet är glimrande i ett spektra som spänner från hålla-andan-låtar som duetten med Andrew Bird i "Drifted Apart", "Too Soon To Go", "Small Talk Relations" till det lekfulla och oemotståndliga gunget i "Sweet Spot", "Still Not Home" och "In The Way".

Och producenten Tucker Martine (The Decemberists, My Morning Jacket) har fattat allt.

Merritts underbara röst är placerad längst fram i en produktion som är både glasklar och hudnära och tar vara på varje smula av fullkomlig artistisk elegans.

Live och första tagningen känslan, inspelad på bara åtta dagar som den är, bidrar också med en extraordinär inramning under de 44 minuter som den sträcker ut sig.

Tifts 11 på ämnet helt excellenta originalkompositioner får också en extra guldkant när musiker som Marc Ribot, gitarr, Eric Heywood, pedal steel och gitarr, John Convertino, trummor, och långvariga samarbetspartnern Jay Brown, bas och harmonier format en musikalisk bakgrund som lämnar inget i övrigt att längta efter.

Liknande artister: Emmylou Harris, Lucinda Williams, Kathleen Edwards, Kim Richey, Allison Moorer.

Björn Bostrand