Popgeni

PPPP

Damien Jurado

Maraqopa

(Secretly Canadian)

Häromdagen ramlade den förra plattan ”Saint Bartlett” in med posten och dagen efter kom årets Damien Jurado-utgåva – ”Maraqopa”. Bägge vinyl förstås, via import, vilket gjort att recensionen av den sistnämnda nu meddelas någon månad efter det att albumet släpptes.

Men som ordspråket säger ”den som väntar på något gott”.

Detta är Damiens tionde albumsläpp som soloartist. Jag tappade bort honom efter ”I break chairs”, som var platta fyra, om jag räknar rätt. Redan från ”Rehearsals for Departure” som jag gav ett högt betyg i min recension i Östersundsposten, tyckte jag att det fanns det något alldeles speciellt med denne känslige Seattlekille. Allt från det omedelbara i den innerliga och känsliga smärtan i sångrösten, till det underbart vackra och eftertänksamma vemodet i musiken, liksom lyriken. Men då jag klippte med musikjoutrnalistiken, tappade jag också bort en hel del artister – som Damien Jurado.

Så ramlade jag på en nyhet på utmärkta Popmatters (www.popmatters.com) om att Maraqopa sades vara ÄNNU bättre än förra plattan ”Saint Bartlett”. Som enligt alla samstämmiga recensenter är ett litet mästerverk i sig.

Nyfikenheten var väckt. Och nu när vinylerna har snurrat gud vet hur många gånger är jag så glad över att ha återupptäckt en gammal vän, som dessutom låter bättre än någonsin.

Jurados americanauttryck har med samarbetet med Richard Swift utvecklats till att bli något mycket mer intressant. Som en crossover mellan Leonard Cohen och Steve Earle. ”Working titles” är det mest strålande exemplet… vilken låt. Och om man skulle fråga 100 musikintresserade pers om vem som gör ”Mountains Still Asleep” skulle 99 säga Neil Young.

Samtidigt som man kan fortsätta namndroppa musikaliska ekon i Damiens musik, förtjänar han verkligen att bli respekterad för sitt eget uttryck. Om man inkluderar ”Saint Bartlett” med ”Maraqopa” och granskar detta nya kapitel i den musikaliska utvecklingen, handlar det om 22 låtar som är så urstarka utifrån alla aspekter.

Rootsy-Björn: kan inte du fixa hit Damien till Sverige – vi popgeniare vill ha honom på en scen nära oss. För det här är musik som livs levande, ja, det måste helt enkelt vara en knock.

/Bengt Ola