En fullmatad klassiker
PPPPP
Winhill/Losehill
Swing of sorrow
(Tyrandora/Border)
Det är nästan en månad sedan denna debutplatta släpptes och jag får tacka Sture för att jag fick nys om detta mästerverk som redan nu kan stämplas som en klassiker. Sångaren och låtskrivaren Jonas Svennem Lundberg samlar sex vänner och levererar 19(!!!) låtar som fullständigt slagit knock på mig.
Det är så naket, så skört och så underbart vackert, ett sorgearbete från upphovsmannen som på detta sätt bearbetade smärtan under sin mors sjukperiod och sedermera bortgång.
Musikaliskt placerar Jonas sina låtar tryggt i rootsfåran där artärblodet är americana med stänk av pop och soul. Arrangemangen är lekfullt lätta och exakta, sensationellt bra och helheten nästan onaturligt jämn, utan tillstymmelse till svackor. Bara det, att bjuda på nitton spår och aldrig ens vara i närheten av att något känns som utfyllnad, är en osannolik bedrift.
Ska man dra paralleller till tidigare utgivningar tänker jag spontant på The Band och släktskapet med Deportees är också tydlig, men det är inte så konstigt då Jonas bror Måns producerat – ja, samme Måns som producerat Deportees två senaste plattor. Ett extra plus till Erik Olofssons utsökt formgivna texthäfte.
Bengt Ola Mattsson
