Som om John och Paul skulle återförenas
The dB's
“Falling Off The Sky” (Blue Rose/Border)
PPPPP
Stefan ställde för några dagar sedan den alltid lika intressanta frågan i samband med sin recension av Beach Boys "That's Why God Made The Radio". Kan gubbar som börjar närma sig pensionsåldern levererar fingertoppskänslig popmusik?
Originaluppsättningen av amerikanska The dB's är ett helt klockrent bevis på att så är fallet. Det är 31 år sedan Peter Holsapple, gitarr, keyboards & sång, Chris Stamey, gitarr & sång, Gene Holder, bas, och Will Rigby, trummor, debuterade med totala popkaramellen “Stands For Decibels”. Året efter släpptes lika dynamiska “Repercussion” och sen gick kvartetten skilda vägar.
Holsapple höll visserligen dB´s fanan högt med nya musiker på albumen “Like This” 1984, “The Sound Of Music” tre år senare och “Paris Avenue” 1994.
Stamey har precis som Holsapple hållit igång sin karriär och sju soloplattor har han hunnit med sedan debuten med “It's A Wonderful Life” 1983.
Tillsammans gjorde duon också utsökta albumet “Mavericks” 1991.
Men när kvartetten nu har återförenats så är det som om man bara spinner vidare på den excellenta popsländan som skapade magi för 30 år sedan.
Will Rigby har pennat popörhänget “Write Back” medan 57-årige Stamey och två år yngre Holsapple står för resterande 11 spår som kort och gott är popmusik i sitt optimala format.
Stamey och Holsapple kompleterar varandra på ett ypperligt sätt och att jämföra dem med Lennon och McCartney är inte ett dugg överdrivet. Att sen Mitch Easter bitvis finns med som producent är också en kvalitetssäkring som heter duga.
Från öppningen med Holsapples “That Time Is Now” till avrundningen med Stameys “Remember (Falling Off The Sky)” så är det här en uppvisning i oantastlig popmusikkonst som gör mig varm i hela kroppen.
Liknande artister: R.E.M., Let's Active, Alex Chilton, The Records, Game Theory.
Björn Bostrand
