Snacka om happening....
Fjolårets yranknock, Deadman, fick i år en ny inbjudan, vilket alla vi som var på Intiman fjol lyfter på hatten för. Och det kändes som om Steven Collins & Co var precis lika glada, åtminstone om man ska gå efter den uppsluppna stämning som man skapade i Cirkustältet. Samtidigt är det nog så att Deadman i skrot och korn är en av de där grupperna som aldrig gör en usel spelning. Lägstanivån är så otroligt hög. Och det känns som om man här med att lira live, det är något som är mycket roligare än att harva på i studion.
Extasen stegrades undan för undan och allt fler fyllde tältet för att värma sig av den innerlighet som detta förnämliga band utstrålar. Och publiken ville att nirvanan skulle fortsätta betydligt längre än den dryga timme som gick så fort. När gruppen kapitulerade och körde extranumret The Bands "Up on cripple creek", ville vi ha ännu mer.
Det är nog dags att ta hit bandet för en klubbspelning där speltiden gärna kan bli minst den dubbla….
/TC
Jaaatack...en klubbspelning!
