Nick gillar The Rollers... (!?)
We're gonna shout and make some noise
We're gonna really give it to the boys
Ian jacked it in, but we got Pat McGlynn
And so long as he's a Roller, then we'll love him
Gone to see the Rollers
Got a ticket for the Bay City Rollers
And everything will be outta sight
When Les sings "Money" at the Rollers Show tonight
Nu har ju Chrille B mobbat mig för snöskottning hela vintern. Men nu tar jag min hämd.
Med hjälp av Nick Lowe.
I bland känns det skönt att få medhåll från popgenier som Lowe.
Bay City Rollers var bättre än Showaddywaddy.
Så är det bara.
Nick Lowe skrev hyllningslåten "Bay City Rollers, We Love You" till Bay City Rollers, med en rejäl ironisk glimt i ögonvrån, redan 1976 efter att Brinslet Schwartz gått i bitar. En låt som faktiskt blev etta i Japan, av alla ställen.
Han får berätta själv:
Låten fanns inte med på Lowes platta "Jesus Of Cool" som kom ut 1978, men väl på hans amerikanska version "Pure Pop For Now People" dök "Rollers Show" upp. En slags fortsättning, eller vad man ska kalla det.
"Pure Pop For Now People" använder även vi i IF Popgeni har anammat som mantra.
Hur som helst, så är "Rollers Show" en liten poppastish av en högre rang.
Om en månad. Den 3 februari så står Nick Lowe på Gamla Teaterns scen.
Missa inte det!
Även om han ändrat stil en aning de senaste åren så är och förblir han en högkvalitativ låtskrivare.
Det kommer mer om honom framöver.
Här skulle det kanske vara lämpligt med en video med just Bay City Rollers...
Men kom igen...
De sög ju...
/Stefan
"Rollers Show" finns annars med på utmärkta samlingen "The Wilderness Years" (Demon Records 1991), med singlar, outtakes, rariteter mm från Nick´s tidiga år (1974-77).
Hehe...
Man ska inte skriva inlägg efter midnatt med en butelj agentinskt i högsta hugg.
Tack för Hans för att du håller oss i strikta tyglar!
Men som sagt, det bör dyka upp fler inlägg om Lowe den här månaden.
Jag tror det är så att vi alla har olika, men ändå, relationer till Lowes tre första plattor.
Och så ville jag reta Christer lite och vara först, så klart. :)
Både S. och BCR sög.
Men Stefan sög mestadels på flaskan:)
Om Farbror inte är snäll kommer jag inte att skicka blöjorna som nu gubbar snart kommer att vara beroende av...
De låtar som spelades in släpptes under namnet The Tartan Horde och musiklärarinnan på den lokala skolan Penny Tobin försåg Nick med barnkören. När sedan den infamösa Live Stiffs-turnén i oktober-november 1977 gav sig ut på de brittiska vägarna var det faktiskt Tobin som spelade keyboards med Nicks band, som också rymde Dave Edmunds, Larry Wallis, Terry Williams och Pete Thomas. "Bay City Rollers, We Love You" är en bra poplåt och en helt perfekt kopia på BCR, som nog inte alls var så usla. Själv köpte jag flera singlar, bl a Bye Bye Baby som Nick sjunger om i sin låt. Den andra låten "Rollers Show" är en lika perfekt ripoff av Gary Glitter. En god vän köpte singeln i Sverige, den lär vara värd någon krona idag...
Tycker även BCR lyckas ganska bra med "Rock And Roll Love Letter"(The Records mm)
"Rock 'n' Roll Love Letter" som amerikanska singer songwritern Tim Moore skrev och som finns på hans debutalbum "Behind The Eyes" från 1975.
Ett ex. häckar i Vinylkällaren.
Och jag får hålla tillgodo med Records tolva. (Your turn now)
Rock´n Roll Love Letter är utmärkt! Måhända är det dags att ge alla dessa skrikande tjejer litet credit för att de höll sig till ett hyfsat bra popband när vi andra sluskar bara höll oss till Deep Purple och post-Chinnchap Sweet?
Ps. När det nu gäller Nicks hyllningsplattor - sedan David Bowie kallade sin LP för "Low" fick Nicks EP det lysande namnet "Bowi", vilken f ö tjänande som omslagsförlaga till en god väns väns singelomslag från 1982...
Tack Stefan! Som kille var man rätt smart när det begav sig om man gillade BCR. Det gjorde dessutom inte ont. Jag har deras två första fullängdare och ett antal singlar. Smart enkel pop. Dessutom har BCR liksom Nick Lowes olika hyllningar varit med på den här bloggen ett antal gånger....
Det verkar, hur som haver, som att Bay City Rollers ändå slår Showaddywaddysarna på fingrarna...
Fast nu vet jag inte var BCR-hyllningarna tar vägen. Så märkvärdiga var de väl inte att man kan sätta dem på samma piedestal som Basher. Sug på den.....
....fast det är väl roligt med lite engagemang. 12 kommentarer, och det här är säkert inte det sista.
Rätt så Stefan. BCR var klasser bättre än Showaddywaddy. Klasser!
Jag tror t o m att de var strået vassare än Paper Lace!
...eller The Rubettes.
Paper Lace´s två största hits kan jag fortfarande nästan hela texterna till. Något måste det betyda...Och Rubettes är för alltid den sista ettan på Tio i topp...
