Edwards blottar sina känslor
Kathleen Edwards
"Voyageur" (Rounder)
PPPP
Något så ovanligt som en skillsmässoplatta.
För den här handlar på ett flertal av de tio spår om den 33-åriga kanadensiskans uppbrott från det långvariga äktenskapet med musikern och producenten Colin Cripps, som varit hennes högra hand på hennes tre tidigare album.
Men mycket av texterna är inlindade och man får många gånger dra egna slutsatser och spekulationer om hennes funderingar och känslomässiga förhållande till exmaken och kärleken till den nya mannen i hennes liv, Justin Vernon (Bon Iver).
Kvalitén har gått som en röd tråd genom hennes karriär, från fullängsdebuten “Failer” (2003), “Back To Me” (2005) och “Asking For Flowers” (2008).
Som tonåring grottade Kathleen ner sig i äldre broderns samling av Bob Dylan, Neil Young och Tom Petty album och tog där avstamp på sin musikaliska profil.
Med Vernon som medproducent har ljudbilden vuxit och brett ut sig mer på “Voyageur”, jämfört med de lite mer traditionellt elegant americana formade föregångarna.
Men Edwards är fortfarande starkt rotad i genren och öppningsspåret “Empty Threat”, “Chameleon/Comedian”, “Change The Sheets”, “House Full Of Empty Rooms” och “Mint” är exempel på underbart balanserad och lagomt storslagna americanaballader.
I sju minuter långa avslutningen “For The Record” gör hon upp med sina nuvarande känslor.
Men även om “Voyageur” som helhet andas en del tungsinne så är Kathleen likt sina nedanstående medsystrar begåvad med en musikalisk dragningskraft som är urstark oavsett om det handlar positiva eller negativa vibbar i livet.
Liknande artister: Lucinda Williams, Tift Merritt, Gillian Welch, Patty Griffin, Kasey Chambers.
OBS! “Voyageur” släpps nästa onsdag i Sverige.
Björn Bostrand
