Popgeni

På twitter pågår just nu en slags nostalgitripp. Om twitter hade funnits på 70- 80- eller 90-talet, vad hade man twittrat om då?
Och just det här med nostalgi är en sak som sitter benhårt. Du får aldrig Björn att sluta lyssna på Beatles eller Bengt Ola att sluta lyssna på Kinks. Det dår inte. Det sitter där.
Jag tror att det beror på att den period som man generellt har det absolut starkaste behovet av just musik, var i den åldern när man gick från barn till vuxen. När man skulle forma en personlighet. Vem är jag och vad vill jag. Kanske är det just därför som jag upplever att bland den starkaste musiken som görs, görs av ungar på gränsen till vuxenvärlden. Och man upptäcker ny sådan musik varje år, men det dröjer mellan gångerna som man upplever att just den här plattan eller den här låten är riktigt bra.
Grimes är ett sånt exempel. Claire Boucher är föddes och växte upp i Vancouver för 24 år sedan, men flyttade snart till Montreal, som också blev hennes bas. Det finns en underbar liten skröna om när hon och hennes dåvarande pojkvän 2009 skulle åka flotta längs Mississippifloden, från Minneapolis till New Orleans. Inspirerade av Mark Twains Huckerberry Finn, naturligtvis. Boken hade de med sig på resan tillsammans med 10 kg potatis, levande höns och en skrivmaskin. Polisen gjorde sitt bästa för att stoppa projektet och tack vare desssa och motorkrångel så fick de avbrut resan i Minnesota. Hönsen beslagtogs av polisen. Det är precis sådana här galna påhitt som genomsyrar den här perioden av livet. Delvis äventyr, delvis misslyckande som stärker en som människa. Claire eller Grimes som hon kallar sig, kom nyligen ut med sitt tredje album "Visions". En platta som har delat recensentkåren mitt i tu. Och plattan kanske är aningen ojämn, men med låtar av "Oblivion"s kvalité så skäms den definivt inte för sig. Och åter igen så förpassas jag bakåt till tonåren igen. För här flödar inspiratioen och man hör stråfer från allt som Chi-Lites, Deee-Lite, Saint Etienne, Underworld, Kate Bush, Opus III och Moby. Grimes är här för att stanna. Och musiken tilltalar långt fler än kanske den målgrupp som hon förväntas att tilltala först.
Gymnasister och högstadieelever.

 

/stefan