Popgeni

Nick Lowe

”The Old Magic” (Proper/PGM)

PPP

Jag blir lite underligt kluven när hans två senaste plattor har titlarna ”At My Age” och ”The Old Magic”.

Det är ju ett faktum att åren går. Men frågar du mig så känns det som om han lider av något sorts musikaliskt ålderskomplex.

Den skatt han sitter på som soloartist på Stiff-etiketten och den allt för korta men dynamiska tiden med Rockpile verkar vara något han har ett lite knepigt förhållande till numera och knappt vill kännas vid.

Det är i viss mån förståeligt med tanke på det destruktiva leverne han ägnade sig åt då, men rent artistiskt är det samtidigt fullständigt obegripligt.

”I'm 61 years old now, lord I never thougt i see 30” sjunger han tacksamt i småskumpigt fina ”Checkout Time” och vinklar elegant på sitt ruffiga förflutna.

Där har ni tillsammans med ”Sensitive Man” och ”Somebody Cares For Me” albumets tempostarkaste saker, men då talar vi om 30 skyltar.

För den som inte klarar av ”skramlig” musik längre är ”The Old Magic” en ypperlig platta att lyssna på medan man sippar på en varm kopp te och tuggar i behaglig takt på de nybakade scoonsen.

Låtar, arrangemang, bandet och leveransen är excellent och Lowe är idag med största sannolikhet popmusikens finaste crooner.

Och egentligen ska väl jag skita i att han valt att vara extraordinärt laidback.

Men eftersom jag ännu inte vuxit ifrån skramlet, och aldrig kommer att göra, så kan jag inte låta bli att sakna några bitar av den gamle poptjuven Nick The Knife.

Liknande artister: Elvis Costello, Geraint Watkins, Ron Sexsmith.

Björn Bostrand