Med ny magi
Wilco
”The Whole Love” (Anti/PGM)
PPPP
Kan vara deras ”Sgt. Pepper”.
För det är inte riktigt samma Wilco som med hög guard knockade mig med ytterst älskvärd och melodiöst spikrak countryrock och americana i ”I Must Be High”, ”Casino Queen” och ”Box Full Of Letters” på debuten ”A.M” från 1995.
Man kunde höra att det var något på gång på ”Wilco (the album)” för två år sedan när soundet stack iväg i lite annorlunda riktningar och bandet kändes sökande efter nya uttryck på flera spår.
Men allt har ju sin tid och jag har full förståelse att en grupp med 16 år på nacken vill gå vidare och leta nya utmaningar med sin musik.
Men Wilco är fortfarande ett fantastiskt band även om de väljer att skruva på sig och sträcka ut sig i sju, ”Art Of Almost”, eller 12 minuter, ”One Sunday Morning”.
Gamla Wilco finns naturligtvis också kvar i rakt basicrockiga ”I Might”, ”Born Alone” och ”Standing O”och snillet går inte att ta miste på.
Fast anslaget är lite annorlunda, spännande och stundtals rent av magnifikt överraskande.
”T.W.L.” är ett album som sakta men säkert växer sig in i den musikaliska ryggmärgen. I alla fall om man har ett långvarigt förhållande till Tweedy and friends.
Vet inte varför jag var tveksam under de första genomlyssningarna? Kanske hade jag bara en dålig dag?
Men nu har jag investerat i både CD och vinylformatet.
Liknande artister: Uncle Tupelo, Son Volt, My Morning Jacket,
Ryan Adams & The Cardinals, The Minus 5.
Björn Bostrand
Om det är deras Sgt Pepper så undrar jag om det inte är ett "P" för lite?
Med det menar jag att de precis som Beatles gjorde bryter ett musikaliskt mönster.
Men enligt min mening så är inte "T.W.L." Wilcos bästa album.
OK, jag fastnade väl i Sgt Pepper-fällan. Nu förstår jag mer hur du menar.
