Klassisk engelsk pop - Hollies!
I filmserien British Invasion har nyligen släppts en finfin DVD med ett av den engelska 60-talsmusikens allra bästa band, Hollies. Filmen, som heter Look through any window 1963-1975 och kostar nästan ingenting, är ett utmärkt komplement till den CD-samling The Clarke, Hicks & Nash Years som kom tidigare i år.
Hollies bildades av skolkamraterna Alan Clarke och Graham Nash, som träffades redan under de tidiga skolåren. De började sjunga tillsammans och utan att någon av dem riktigt förstod hur eller varför kom de att likt förebilderna Don och Phil Everly att sjunga i stämmor. Bandet tog sedermera inför en konsert sitt namn efter ikonen Buddy Holly och det gick fort att landa ett kontrakt med EMI, där bandets karriär kom att löpa parallellt med Beatles. Sedan gitarristen Tony Hicks och trummisen Bobby Elliot anslutit sig till bandet, utvecklades den så utmärkande sången i tre stämmor som blev bandets signum.
En jämförelse med Beatles är förstås orättvis, bortsett från sången känns Hollies betydligt lättviktigare, men det går ändå inte att bortse från att bandet på sin CV har ett knippe ypperliga låtar, både lättsmälta poplåtar och mer intrikata, psykedeliska utflykter. Detta blir alldeles särskilt tydligt på hyllningsplattan Sings Hollies In Reverse från 1995, där bandets låtar tolkas av bl a Wondermints, Jon Brion, Posies, Mitch Easter och Tommy Keene.
1968 lämnade Nash bandet, som just släppt den lysande singeln Listen To Me för att vidareutveckla stämsången med Steven Stills och David Crosby. Även om den singeln Sorry Suzanne från 1969 är utmärkt (missa inte Jon Brions fantastiska version på nämnda hylllningsplatta!) blev det aldrig riktigt lika kul efter det att Nash lämnat bandet.
I filmen, som också behandlar tiden fram till 1975 o+ch den hyfsade The Air That I Breathe, varvas nygjorda intervjuer med gamla TV-klipp, där man också får klart för sig att bandet var ett prima liveband. En annan egendomlighet är att Tony Hicks förefaller bli yngre för varje år som går! Allt som allt, ett utmärkt alternativ för en mörk och kulen höstkväll!
Här nedan kommer bandet i högform i Graham Gouldman´s fina Bus Stop från 1966.
tp
'
Välkommen tillbaks tp. Popgenibloggen behöver dig!!!
Instämmer fullt och fast i föregående talare.
Är dessutom ägare till CD-samlingen som nästan var gratis på Ginza så man måste väl investera i DVD:n oxå.
