Da Vinci koden?


Det fullkomligt regnar av återutgivningar den här hösten. Inte nog med att Pink Floyds samlade verk får en ny boxkostym, även Jesus And Mary Chains samlade verk har nu släppts. 2 stycken cd-skivor och en dvd i varje förpackning.
Rena lyckoruset när man ligger hemma i höstförkylning och och bara febern hindrar en från att skutta runt barfota av lycka.
Den som har missat Jesus And Mary Chain har mycket att ta igen. Men man kan ju alltid börja med "Psychocandy". Plattan som öppnas av fantastiska "Just Like Honey" som Sofia Coppola mer eller mindre gjorde odödlig i hennes makalösa rulle "Lost In Translation". Om jag inte minns helt galet så öppnades dörrarna till The Jesus And Mary Chains underbara värld på vid gavel för lill-kusin Jonas av just den filmen.


Dessutom fick Bengt Ola hela Radio Jämtland att vibrera av (vad jag tror var) "In A Hole", men det kan också ha varit "The Living End". Flertalet av radiokanalens medarbetare trodde att någonting i sändningsutrustning gått sönder av all dist som de skotska bröderna Reid drängt sin debutplatta med. 
Själv upptäckte jag TJAMC på 90-talet av en artikel i magasinet Pop där Andres Lokko höjde dem till skyarna. 
Jag var bara tvungen att lyssna. Och jag blev fast.
Min absulta favorit är nog ändå "Darklands". En slags emovariant på Springsteens "Nebraska". Fast mörkare. 
Men vilka poplåtar. Det handlade om inspiration direkt hämtad från 60-talets tuggummipop, 70-talets Led Zeppelin-rock samtidigt som de verkligen utnyttjade distfunktionen på gitrarrerna. Speciellt på "Psychocandy". Men på de övriga palttorna används disten mer sparsamt och istället kläddes låtarna på Phil Spectorvis med eko till förbannelse.
Kan man göra någonting annat än att älska The Jesus And Mary Chain?


/Stefan
  



Kommentarer
Postat av: Anonym

Vårdar mitt signerade ex av "Munki" och minns en intervju med Jim Reid med stort nöje....en mycket skön lirare....

/B-O

2011-10-02 @ 21:04:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0