...meanwhile, back in the states...
New York Dolls, 60-talets tuggummipop, pudelrock, glamrock och allt med ett San Fransiscogäng som ser ut som The Ramones finniga småbröder. Bare Wires släppte sin debutplatta för snart två år sedan. "Don´t Ever Change" är deras senaste singel, som varit ute nu i snart två månader. Jag hörde den av misstag i går.
Unikt? Inte det minsta.
Men det är lik förbannat en låt man blir glad av. Och för att vara en lågbudgetproduktionen, så är videon hur cool som helt. Man man har sparat in på skådisar, för i videon ser vi förutom bandet bara deras egna entourage av dudes och dudettes. Och det här med highschoolteman går ju igen hela tiden. Sista natten med gänget, Rock ´n roll highschool, Twisted sisters gamla videos där dom jävlas med den där skrikiga läraren, Britneys genombrott och så vidare...
För innerst inne, så längtar vi ju alla tillbaka till skolan. Oavsett om man nyss klivit ner från studentflaket eller om man gick ut skolan under 60-talet.
/Stefan
Inte fan längtar jag tillbaka till musikfröken på falsk tramporgel och "Blinka Lilla Stjärna" eller "Veva Veva Positiv" på musiklektionerna.
Men den får mig att längta efter Tio i topp 1973 eller Poporama 1974, den hade kunnat platsa efter Christie eller mellan Kenny och Mud...
"Veva veva" är ju en klassiker... Sen kom ju Gullan Bornemark med hiten "Min kära lilla ponny"...
Fast jag är ju så ung så att våran skolfröken körde "Like a Virgin" på tramporgeln. Ingen i klassen trodde riktigt på henne...
Näe, jag tänkte nog mer på högstadiet/gymnasiet. Där lyste ju tramporgeln med sin frånvaro...
