Popgeni

Sloan

”The Double Cross” (Yep Roc Records)

PPPP
Kanadas finest när det gäller powerpop sviker inte en sekund på sitt tionde studioalbum under den nu 20 år långa karriären.

I kappsäcken finns albumess som ”Twice Removed” (1994), ”One Chord To Another” (1996), ”Navy Blues” (1998), ”Pretty Together” (2001), ”Never Hear The End Of It” (2006) ”Paralell Play” (2008) och samlingen ”Sides Win: Singles 1992-2005” för att nu plocka ur en urstark diskografi som egentligen med små marginaler är lika elegant rakt igenom.

”Never Hear The End Of It” utnämndes till ”the best British Invasion best-of you´ve never heard” och ”Paralell Play” höjdes också till skyarna av recensenterna.

Men även om det är en kvartett medelålders herrar som styr och ställer numera så är känslan för popwerpopens själ oförstörd och lika stark och finmejslad som någonsin under karrären.

”T.D.C.” är 12 låtar med ett oantastligt hantverk på ämnet som bottnar i 60-talet och den omistliga känslan för glittrande melodier som aldrig varit i behov av något bäst-före-datum.

Guld som Sloan och likasinnade putsar och putsat på i årtionden hörs praktiskt taget aldrig i de svenska radioapparaterna. Det är faktiskt en skymf mot genren.

Vill Andrew Scott, trummor, Chris Murphy, bas & sång, Patrick Pentland, gitarr & sång, och Jay Ferguson, gitarr & sång så kan man kanske fortsätta i 20 år till.

Oavsett hur det blir med det så har Sloan lämnat ett arv efter sig som kommer att leva vidare så länge som det finns homosapiens som blir knäsvaga av högtflygande melodier, rätta sortens stämmor och elegant instrumentering.

Liknande artister: Matthew Sweet, The Posies, Velvet Crush, Jason Falkner, Sam Roberts.

Björn Bostrand