Popgeni

Beyoncé
"4"
(Columbia/Sony)
PPP

Destinys Child, skulle bli framtidens Supremes enligt Wyclef Jean. Beyoncé skulle därmed vara dagens svar på Diana Ross.
Jag vet inte riktigt om det är en jämförelse som är rättvis.
Diana Ross är visserligen en fantastisk sångerska med en fantastisk karriär, men låtarna stod ju faktiskt Holland/Dozier/Holland till 80% för.
I Beyoncés fall så är hon mer drivande bakom låtskrivandet. Hon hittar hela tiden nya vägar. På senaste tiden har hon rätt ofta försökt att hitta de ultimata hypnotiska beatsen. Och den resan har rätt ofta gått förbi Afrika.
Så är det även den här gången. 
Rytmerna och beatsen är drivkraften som för hennes lungare låtar framåt. Melodierna flyter lätt ovanpå som ångorna från en alldeles för stor tekopp. I upptempolåtarna är det även där beatsen som är viktigast. Det monotona går före melodierna. Och oftast funkar det alldeles utmärkt. Som i singeln "Run The World (Girls)", där Beyoncé hämtat inspiration till koreografin till videon via ett youtubeklipp som visar dansgruppen Tofu Tofu från Mocambique.  
Du kan se likheterna i klippen här nedanför.
Men bäst är ändå inledande "1+1" ren popenergi med beatsen som roder. Men även den renodlade kärleksballaden "End Of Time" sticker ut. Och det är inte så konstigt att det är Nord Carolinas The-Dream som ligger bakom låtarna. Mannen är ett unikum inom dagens popmusik och hans hits slår faktiskt både Max Martin och RedOne på fingrarna. Världsklass. 
Men i övrigt så finns det mer av Beyoncé att önska. Det blir lite småtråkigt efter ett tag. "rather Die Young" och "Start Over" känns mer som utfyllnad där Beyoncé gör kloner av sina egna låtar.
Trots det så kommer "4" att bli en storsäljare. Med all rätt. Och hon är fortfarande störst bland sina konkurrenter. Inte ett hole in one, men däremot så ligger han bra många slag under par, till skillnad från Lady Gaga som ligger på par medan Kesha är ute i en bunker och rafsar.
Liknande artister: Angelique Kidjo, Kesha, Lady Gaga, Kelly Rowland, Adele

Stefan Herdell