Popgeni

Det är festivaltider. Min favoritrockfestival var i slutet av 1970-talet Ruisrock i Åbo. På den tiden var det en endagsfestival. Man kunde ta kvällsbåten från Stockholm till Åbo. Bunkra öl som man gömde i väskor och åka ut till det underbara festivalområdet med sandstranden vid inloppet till Åbo. Sedan var det bara höra massor av lysande musik hela dagen och efter det kvällsbåten tillbaks.

På Ruisrock har jag hört Graham Parker, Rockpile, The Jam, Selecter, Bram Tchaikowsky, The Tourists, Steel Pulse och framför allt den bästa konsert jag någonsin hört – The Clash 1979 - direkt från inspelningarna av ”London Calling”. På Ruisrock 1979 hörde jag också Pelle Miljoona & 1980. Finlands främsta punkband någonsin och en söt Åbo-flicka fick mig att byta en Sid Vicious-badge mot en Pelle Miljoona-badge- Men föga anade jag då att gitarristen Antti inom några år skulle bli en av mina stora favoriter.

För redan 1979 hade Matti Fagerholm och Antti Hulkko bildat Hanoi Rocks och gett sig själva namnen Michael Monroe och Andy McCoy. Men det fick vara lite hemligt tills Antti lämnat Pelles band. Hanoi Rocks började turnera på finska klubbar. 1980 flyttade de till Stockholm och Hanoi Rocks första singel ”I Want You” var en textstöld och egentligen en direkt översättning av en svensk låt – gissa vilken? I februari 1981 gavs debutalbumet ”Bangkok Shocks, Saigon Shakes, Hanoi Rocks” och på hösten samma år flyttade bandet till London. Då hade bandet förutom Michael och Andy, Nasty Suicide på gitarr, Sam Yaffa på bas från Pelle Miljoonas band och på trummor Gyp Casino. Hösten 1981 gjorde man också sin första spelning på klassiska Marquee Club i London.

1982 gav Hanoi Rocks ut två album, ”Oriental Beat” och ”Self Destruction Blues”, och då trummisens drogande blivit ett problem kom Razzle med på trummor. 1982 slog man också igenom på allvar i Japan.  1983 var Hanoi Rocks på väg. Nytt album, stor Asien-turné och inte minst nytt stort skivkontrakt med CBS.

1984 spelades nytt album in med Bob Ezrin som producent och lite hjälp av både Ian Hunter och Jack Bruce. Man blev påtvingade att göra en CCR-cover för att få en hit – och det lyckades. Skivorna började sälja på allvar i både England och USA. Och en USA-turné lockade mer och mer folk – till spelningen i Los Angeles kom många musiker som senare skulle bli väldigt kända i band som Guns´N`Roses med flera. Det året släpptes också ”All Those Wasted Years”  en makalös livedubbel  från en konsert på Marquee Club och i mitt tycke det bästa Hanoi Rocks gjorde.

När allt såg som ljusast ut var Hanoi Rocks på fest med sina vänner och fans i Mötley Crüe. Vince Neil och Razzle skulle fixa mer alkohol och åkte iväg. Bilen kraschade, Razzle dog och Vince Neil blev  gripen av polisen. Alla spelningar utom ett par ställdes in och på dem spelade gamle Clash-trummisen Terry Chimes trummor. Hanoi Rocks försökte fortsätta – men inget funkade..Och 1985 var allt slut. Ja, sedan blev det en rad återföreningar och annat – men det är inte lika intressant…

Det här blev en mycket kortfattad historik över ett av Nordens bästa rockband någonsin- Hanoi Rocks. Jag hörde dem aldrig live för när de spelade på min hemmaplan Rackis i Uppsala var jag bortrest… Men när livedubbeln fråm Marquee släpptes 1984 bodde jag i London och såg alla gigantiska posters som täckte staden… Under sin karriär sålde Hanoi Rocks i vart fall närmare 1 000 000 album över hela världen. Och om inte om hade varit hade det kanske varit Matti och Antti som var kända och ingen hade vetat vilka Axl och Slash var...

/cbj

PS - Michael Monroe kommer till Peace & Love-festivalen i Borlänge - och han kommer att ha allas vår Dregen med sig i bandet...Och allra sist från klassiska brittiska The Tube: