Popgeni

Det må så vara att Veronica Maggio var lysande i går men bredvid veteranen Orup står hon sig fortfarande slätt! Av olika anledningar har dock mina och Orups vägar inte tidigare korsats så finalkvällens första uppträdande på Stortorget var också min första riktiga smak på honom som liveartist. Med ett alldeles utmärkt band, stor showmanship och en oklanderlig katalog ägde han Stortorget på ett sådant sätt som jag gillar. Dessutom lät det utmärkt. Fantastiskt bra!

Jag hastade därefter ned till Me And My Army och konstaterade att jag inte var ensam på plats; måhända var fler än jag nyfikna på Andreas Kleerup och hans nya band. Och - jag tror inte att någon blev besviken. Bra show, bra låtar och hyfsat med publik. Jag vill absolut höra mer!


En kort titt på Säkert! men jag kände att kvällen var mer upptempo än så - så jag traskade vidare till Frida Selander på Teatern, en västerbottniskt Chrissie Hynde spelade gitarr och munspel som hon aldrig gjort annat. Vill också höra mer av henne.

Håkan Hellström är en gammal Yran-bekanting. Jag har väl ingen särskild relation till honom men håller honom ändå litet högt sedan han givit upp de fåniga sjömanskostymerna - kanske ett karriärsval som Ark borde ha tänkt på? Kvällens konsert på Stortorget var hur som helst mycket trevlig och intensiv men jag hade varit mycket mer positiv om det hade låtit bättre - eller i alla fall låtit bra. Som det var nu hördes inte basen och trummorna flöt ihop till någon studsande soppa. Trist och ganska klent att en så etablerad artist som Hellström inte kan får det att låta bra.

Kvällens utropstecken var dock - jag tror också att Orup håller med - Raphael Saadiq och hans högfunkiga soulband. Jag kan inte tänka mig att det svängt lika hårt tidigare i Yrans historia. Raphaels tenor påminde om Smokey Robinson men just när man funnit en bekväm plats i 60-talssoffan skiftade bandet till funkigare och svettigare rytmer. Jag hoppade vilt som en tonåring och var evinnerligt glad att få uppleva en sådan högtidsstund. Världsklass!