En fenomenal inledning på Yran
Så där ja, nu är Yran äntligen igång!
Efter en ganska kort stunds funderande i morse kom jag fram till att den första kvällen riktiga Yran-kvällen 2011 nog var en av de allra bästa som jag närvarat vid. Egendomligt nog var det dock ganska litet folk i cirkulation men de som saknades kanske återfanns någonstans i Badhusparken, med tårna doppade i det ljumma vattnet. De var en alldeles underbar kväll, som Askungen kanske hade formulerat sig.
Musiken då? Det är förstås svårt att vara helt rättvis när man - med några undantag - inte ser hela konserterna utan bara fångar upp några brottsstycken där artisterna förstås både kan vara bättre eller sämre än under resten av konserterna. Så, ta mina nedanstående funderingar med rätt så många nypor salt.
Först ut för mig var Daniel Adams-Ray, som ställde upp med en lika oortodox sättning som hans Snook-kollega Linnros härom året. Själv tyckte jag att han tidvis uppträdde för mycket med ryggen mot publiken, á la en Morrison eller en Davis, men vid frukostbordet i morse fick jag klart för mig att det hade varit en alldeles särdeles bra konsert. Extra bonus-poäng skall tilldelas honom för det roliga mellansnacket med lokal bäring. Den del av konsteren som jag så var sisådär.
Efter en ganska kort stunds funderande i morse kom jag fram till att den första kvällen riktiga Yran-kvällen 2011 nog var en av de allra bästa som jag närvarat vid. Egendomligt nog var det dock ganska litet folk i cirkulation men de som saknades kanske återfanns någonstans i Badhusparken, med tårna doppade i det ljumma vattnet. De var en alldeles underbar kväll, som Askungen kanske hade formulerat sig.
Musiken då? Det är förstås svårt att vara helt rättvis när man - med några undantag - inte ser hela konserterna utan bara fångar upp några brottsstycken där artisterna förstås både kan vara bättre eller sämre än under resten av konserterna. Så, ta mina nedanstående funderingar med rätt så många nypor salt.
Först ut för mig var Daniel Adams-Ray, som ställde upp med en lika oortodox sättning som hans Snook-kollega Linnros härom året. Själv tyckte jag att han tidvis uppträdde för mycket med ryggen mot publiken, á la en Morrison eller en Davis, men vid frukostbordet i morse fick jag klart för mig att det hade varit en alldeles särdeles bra konsert. Extra bonus-poäng skall tilldelas honom för det roliga mellansnacket med lokal bäring. Den del av konsteren som jag så var sisådär.
Jag hoppade därefter vidare till September som var fantastiskt bra! Bland de mer svettigt dansanta numren vävdes in låtar från vinterns Så Mycket Bättre - Petter, Plura och Di Leva var alla representerade. Trist som konsertbesökare att en flåshurtig Kitty Jutbring avbröt med fåniga påor och småsunkiga skämt, vilket tog tempo från konsterten. En proffsig September föreföll att gilla läget så jag skall kanske inte klaga så mycket. De långa delar av konsteren jag såg var utmärkta!
Trans Europe Express på Stortorget var en ambitiös och annorlunda satsning, en som förtjänar alla lovord som en ny och spännande satsning. Emellertid är jag inte säker på att fick den paketering som den bäst förtjänande; jag tror att den hade vunnit på en mindre och mer intimt format eller i vart fall en annan plats än just Stortorget. Som det nu blev försvann för mycket av detaljerna i musiken. Den del av föreställningen som jag såg var bara sisådär.
Trans Europe Express på Stortorget var en ambitiös och annorlunda satsning, en som förtjänar alla lovord som en ny och spännande satsning. Emellertid är jag inte säker på att fick den paketering som den bäst förtjänande; jag tror att den hade vunnit på en mindre och mer intimt format eller i vart fall en annan plats än just Stortorget. Som det nu blev försvann för mycket av detaljerna i musiken. Den del av föreställningen som jag såg var bara sisådär.
Efter att ha tagit del av de många lovord som amerikanskan Kim Richey fått, bl a på denna blogg, var det naturligt med ett besök i Gamla Kyrkan. Litet trist att vi var så få på plats. Akustiken och stämningen var formidabel och Kim precis lika bra som hade förutskickats. En extra bonus fick vi när hennes medmusikant Peter Hallström sjöng sin egen Håll mitt hjärta, Björn Skifs-hiten Ni alla känner till. Fantastiska låtar och ett smittsamt gott humör med roligt mellansnack höll oss alla i andakt. Om hon inte slutat efter en timme hade jag fortfarande suttit kvar och lyssnat, så bra var det faktiskt! Jag såg hela konserten och fantastiskt är faktiskt ett ord som inte räcker till i detta sammanhang!
Nu slutade dock Kim efter sin timme och jag hastade därefter snabbt ner till Tutti Frutti-scenen där Lisa Miskovsky höll på att runda av sin konsert med Lady Stardust. Lisa föreföll vara lika överlycklig som publiken. Det lilla jag så fick mig att ångra att jag inte hade snabbat på ner till Tutti Frutti-scenen.
Mitt nästa och näst sista stopp för kvällen var på Intiman på Storsjöteatern. I en närmast olidlig värme men med - från början - ganska gott om plats visade amerikanska Deadman på bara en kort sekund exakt vart skåpet skulle stå. Bandet har jämförts med Band och visst finns det många likheter men jag undrar om Manuel och Danko m fl någonsin var lika otvungna som Deadman. Jag köpte deras första live-skiva efter konserten och kunde litet senare snabbt konstera att det inte var en lyckträff att bandet var så bra i Intiman. Tro mig, Deadman kommer att bli hur stora som helst!
Innan jag cyklade hemåt genom sommarnatten, för ett sista nattdopp i Storsjön, stannade jag till vid Stortoget för att se Burnt Out Punks, som gav på en både ovanlig och uppfriskande fräck föreställning. Även detta inslag var friskt vågat men passade bättre in på Torget än Berlin-hyllningen några timmar innan.
Summa summarum - Deadman och Richey var båda helt fantastiska och jag rekommenderar er alla som inte såg Deadman igår att se dem kl 20.00 på Intiman på Stosjöteatern i kväll - vi som var där i går är garanterat där i kväll igen! Själv har jag börjat att ladda upp för Posies, som måhända kanske är det bästa som världen bjuder i powerpopväg i dag...
Nu slutade dock Kim efter sin timme och jag hastade därefter snabbt ner till Tutti Frutti-scenen där Lisa Miskovsky höll på att runda av sin konsert med Lady Stardust. Lisa föreföll vara lika överlycklig som publiken. Det lilla jag så fick mig att ångra att jag inte hade snabbat på ner till Tutti Frutti-scenen.
Mitt nästa och näst sista stopp för kvällen var på Intiman på Storsjöteatern. I en närmast olidlig värme men med - från början - ganska gott om plats visade amerikanska Deadman på bara en kort sekund exakt vart skåpet skulle stå. Bandet har jämförts med Band och visst finns det många likheter men jag undrar om Manuel och Danko m fl någonsin var lika otvungna som Deadman. Jag köpte deras första live-skiva efter konserten och kunde litet senare snabbt konstera att det inte var en lyckträff att bandet var så bra i Intiman. Tro mig, Deadman kommer att bli hur stora som helst!
Innan jag cyklade hemåt genom sommarnatten, för ett sista nattdopp i Storsjön, stannade jag till vid Stortoget för att se Burnt Out Punks, som gav på en både ovanlig och uppfriskande fräck föreställning. Även detta inslag var friskt vågat men passade bättre in på Torget än Berlin-hyllningen några timmar innan.
Summa summarum - Deadman och Richey var båda helt fantastiska och jag rekommenderar er alla som inte såg Deadman igår att se dem kl 20.00 på Intiman på Stosjöteatern i kväll - vi som var där i går är garanterat där i kväll igen! Själv har jag börjat att ladda upp för Posies, som måhända kanske är det bästa som världen bjuder i powerpopväg i dag...
tp
Kommentarer
Trackback
