En högst oväntad succé
I was having a drink down at the bar
I was worried about my image
I can`t wash my car
And then a pretty little woman said,"Hey there Joe",
won`t you come along with me,
I`ll take off your Romeos
Lindleys solodebut föregicks av en lång gesälltid. När skivan släpptes i början av 80-talet var han kanske mest omskriven för sitt samarbete med Jackson Browne men han hade också hunnit med att stoppa sina flyhänta fingrar i de flesta västkustrockares syltburkar. Tillsammans med Billy Bremners formidabla gitarrspel på Pretenders monumentala Back On The Chain Gang, är hans utsökt sparsmakade spel på Browne´s Call It A Loan - och måhända det ylande gitarrsolot på Wings´ My Love - mina absoluta gitarrfavoriter.
Angående gesälltiden, på sin egen hemsida har Lindley listat medverkan på bl a följande skivor, det finns förstås många andra att lyfta fram, vilket både tydliggör hans roll som en av västkustrockens främsta spelare och hans nyfikenhet inför den nya popen:
Jackson Browne - Running On Empty (1977)
Graham Nash - Songs For Beginners (1971)
Rod Stewart - A Night On The Town (1976)
Carlene Carter - Little Love Letters (1993)
Peter Case - Man With The Blue Posts Modem Fragmented Guitar (1989)
Marshall Crenshaw - Good Evening (1989)
Tanita Tikaram - Ancient Heart (1988)
Church - Starfish (1988)
Bangles - Everything (1988)
Jennifer Wames - Famous Blue Raincoat (1987)
Dolly Parton/Linda Ronstadt/Emmylou Harris Trio - Trio (1987)
Belinda Carlisle - Belinda (1986)
Jane Wiedlin - Jane Wiedlin (1985)
Duane Eddy - Duane Eddy (1979)Little Feat - Down On The Farm (1979)
Maria Muldaur - Maria Muldaur (1974)
Linda Ronstadt - Heart Like A Wheel (1974)
America - America (1972)
En annan skiva som han medverkade på var Ry Cooders fina Bop Til You Drop från 1979, vilken sägs vara en av de allra första digitalinspelade skivorna. Lindley och Cooder brukar tillsammans med Zappa-skolade Lowell George från Little Feat kategoriseras som de främsta slide-gitarristerna och som fuskare på området har de två speciella beröringspunkter - det uppenbara ointresset att briljera och förmågan att anpassa sig till sin omgivning.
El Rayo-X, bandet som fick samma namn som debutplattan, släppte sammanlagt fyra skivor, dels debuten från 1981, uppföljarna Win this Record från 1982 och Very Greasy från 1988 (producerad av Linda Ronstadt!) samt live-skivorna El Rayo-X Live från 1982 och 1990. Den första skivan innehåller egentligen allt man kan önska sig - en strålande produktion, smittsamt sväng och underskön sång, allt till ett knippe utmärkta låtar, av vilka flera signerats Bob "Frizz" Fuller (som förtjänar en särskild skärskådning). Lindleys gitarr är glödhet, både i det lilla ich det stora, och det litet ovanliga gitarrsoundet har nog en hel del att göra med de många obskyra gitarrer som han valde att spela med. Min personliga favorit är She Took of My Romeos, en av flera Fuller-låtar. Några av låtarna på Win this Record och någon enstaka på Very Greasy hade kanske platsat på debuten men hans formkurva som skivartist var tyvärr fallande.
1981 såg jag Lindley och hans band live två gånger, med bara några dagars mellanrum. Den första var på Måndagsbörsen (om jag inte minns fel var det tillsammans med Ramones, men minnet kanske sviker), den andra på en egen konsert några dagar senare, på Göta Lejon. Som live-artist var han lysande och lyckades faktiskt undvika de fällor som duktiga gitarrister lätt hamnar i - det evighetslånga solot.
För alla som måhända missat hans soloskiva, här kommer en länk till Lindley´s utmärkta solodebut på Spotify - El Rayo-X samt en upptagning av de två låtar som han spelade på Måndagsbörsen, K.C. Douglas´ rivåk Mercury Blues och Isley Brothers 60-talsklassiker Your Old Lady.
tp1981 såg jag Lindley och hans band live två gånger, med bara några dagars mellanrum. Den första var på Måndagsbörsen (om jag inte minns fel var det tillsammans med Ramones, men minnet kanske sviker), den andra på en egen konsert några dagar senare, på Göta Lejon. Som live-artist var han lysande och lyckades faktiskt undvika de fällor som duktiga gitarrister lätt hamnar i - det evighetslånga solot.
För alla som måhända missat hans soloskiva, här kommer en länk till Lindley´s utmärkta solodebut på Spotify - El Rayo-X samt en upptagning av de två låtar som han spelade på Måndagsbörsen, K.C. Douglas´ rivåk Mercury Blues och Isley Brothers 60-talsklassiker Your Old Lady.
Ps. En liten kuriositet - Lindley var på 60-talet medlem i Kaleidoscope, som bl a spelade in musik av "Frizz" Fuller. Det bandet har av strängböjarkollegan Jimmy Page bl a omtalats som det bästa bandet nånsin!
Kommentarer
Trackback
