Årets rockbukett
Grande Roses
”Hide” (EMI/Capitol)
PPPPP
”Äntligen, du” stod det i det korta men kärnfulla mailet som sångaren, gitarristen och låtskrivaren Göran Messelt Andersson skickade till mig när ”Hide” dök upp på Spotify.
En helt vanlig tisdag någon vecka senare med lunginflammation i kroppen som en mollstämd 12 taktsblues prickade jag Tingshuset öppningstid, för att vara bergsäker på att få lägga mina händer på ett vinylexemplar av en av årets absolut bästa utgåvor.
Som jag/vi/dom har längtat efter den här releasen! Och ett tag trodde jag/vi/dom till och med att den aldrig skulle dyka upp.
Men Göran och gitarristen Johan Törnqvist har tack och lov med tiden sakta men säkert upptäckt att de är ler och långhalm och ett par musikaliska själar som tillsammans är TNT.
Med Magnus Eklund, gitarr, Erik Berg, bas och Emil Karlsson på trummor är kvintetten idag faktiskt ägare till ett sound som inget annat band på vårt klot har.
Visst finns det influenser. Men när dessa underbara outlawrockare vräker sig ut ur mina högtalarna med sin, som de själva säger post-apocalyptiska rock, så blir känslan oerhört svår att beskriva i ord.
Men på bandets hemsida kan man läsa att spelar klassisk rock och att man lirar den högt.
Det är egentligen allt man behöver veta, för alla bitar ramlar omedelbart på plats när resan från ”Go Home” till avslutningsspåret ”Follow The Lights” är igång Grande Roses "Hide".
Enda felet med ”Hide” är att den bara innehåller sex låtar.
För har man följt G.R. irrfärder fram till det sanslöst rättvisa skivkontraktet med EMI så vill man bara ha mer.
Och det finns säkerligen en hel del material på hög från Messelt Andersson, och kanske även från de övriga fyra?
Det är bara att hoppas att managementet runt Grande Roses har förstånd nog att omgående ge kvintetten möjlighet för att spela in den där länge efterlängtade fullängdaren.
Liknande artister: Finns egentligen inga. Men G.R. tycker själva att Gun Club, Union Carbide, tidiga Springsteen, norska Madrugada och Sisters Of Mercy funkar om man nu måste nämna sånt som påminner.
Björn Bostrand
