Popgeni

”Band Of Joy” (Rounder)

PPPP

Egentligen är det inget annat än en fortsättning på Plants förstklassiga samarbete med producenten och musikern T. Bone Burnette och bluegrass och countrysångerskan Alison Krauss på Grammynominerade och magiska ”Raising Sand”.

Men den här gången heter Plants sidekickar Buddy Miller och Patty Griffin.

Och den som kan sin country och americana historia vet att den duon tillsammans sitter på minst lika mycket guld som Burnette och Krauss.

Så förutsättningarna är detsamma, det är bara utförandet och slutprodukten som skiljer en aning när två snillen som Burnette och Miller smider från producentstolen.

Råvaran smakar lika eftersom de båda är barn av det alltid lika användbara och älskvärda rootspaketet.

58-årige Miller, fyra år yngre än både Plant och Burnette, fanns också med i bandet som backade Plant & Krauss under Raising Sand turnén i USA och Europa, och man kan ju misstänka att det var där han och Plant smidde planer för Band Of Joy.

En konstellation som också var namnet på en ung Plants skruvade psykedliska countrygrupp i slutet av 60-talet,

Recyclingen dryga 30 år senare byggs med elva lån från andra pennor och sinnen.

Enda egenhändigt snidade låt är bluescountryfolk stöpta ”Central Two-O-Nine” där samarbetet Plant och Miller bara känns som om de aldrig gjort något annat än skrivit låtar tillsammans.

Men ”Band Of Joy” är naturligtvis något helt annat än ytterligare en coverplatta. För här handlar det inte om vem som skrivit vad utan sättet på vilket man klarar av att tolka och göra lånen trovärdiga och rättvisa.

Los Lobos ”Angel Dance”, som öppnar albumet skulle kunnat vara vilken som helst ur ”vargarnas” låtskatt. Lika klockren känns Richard & Linda Thompsons ”House Of Cards”.

Det skulle vara intressant att veta hur man resonerade när det gällde låtvalet, hur många man hade att välja på från början och varför det blev just de elva.

Två klara jokrar i leken är utan tvekan dubbeln från amerikanska slowcore och indierock bandet Low. ”Silver Rider” och ”Monkey” som finns på hyllade Low-albumet ”The Great Destroyer" från 2005 blir i Band Of Joys händer två hypnotiskt suggestiva saker som sätter djupa avtryck.

Med mer omedelbara och musikaliskt raka saker som Townes Van Zandts ”Harm's Swift Away”, Andrew Kelly och Dillard Crumes ”Falling In Love Again”, och Greg Vanderpools ”The Only Sound That Matters” (hur många har järnkoll på de två sistnämnda?) så blir det musikaliska bygget så att säga essential rakt igenom de 47 minuterna och 51 sekunderna.

Plant och Griffin på sång och Miller på diverse gitarrer har hjälp av trummisen Marco Giovion och multiinstrumentalisten Darrell Scott på gitarrer, lap steel, banjo, mandolin och dragspel.

Tillsammans har de format ett sound och ett album som aldrig någonsin kommer att behöva ett bäst före datum.

Liknande artister: T.Bone Burnette, Buddy Miller, Richard Thompson, Los Lobos.

Björn Bostrand