Popgeni

Justin Townes Earle

”Harlem River Blues” (Bloodshot/Border)

PPPP

Att det inte är lätt att vara dotter eller son till en legendarrisk musiker finns det många bevis på.

Men 28-åriga Justin Townes Earle har lyckats bättre än de flesta att kliva ut ur skuggan från pappa Steve.

Han har också, precis som farsan, haft sin del av musikerns förbannelse av droger och personlig förnedring.

Men där slutar jämförelserna. Musikaliskt har det väl funnits stråk på de tidigare tre utgåvorna som pekat på rötterna.

Men det har aldrig varit frågan om rent plagiat.

Det har knappast varit något större fel på de tre fullängdarna som han har i ryggsäcken.

Men med ”Harlem River Blues” når han en musikalisk peak och profilerar sig som en av den moderna countryamericanans största framtidshopp.

Samtidigt känns det som om han hittat helt rätt och frigjort sig ännu mer i sitt musikaliska uttryck.

När man lotsas genom de 11 spåren på futtiga 31 minuter så vill man faktiskt bara ha mer.

Hans röst är mjukare och betydligt klarare än pappa Steve, men absolut inte utan möjlighet att fräsa och riva när han så vill.

”H.R.B” rockar aldrig hårt. Och det behövs inte.

Men den kränger och svänger totalt oemotståndligt när Justin plockar in en ståbas, munspel, hammond B3 och korsar sin old school country med rockabillygenerna i bedårande och lätt nedväxalde trippeln ”Move Or Mama”, Harlem River Blues” och ”Ain't Waitin'.

Resterande sex spår, jag räknar bort den 31 sekunder långa gospelvinklingen på titelspåret som avslutar albumet, gör ”H.R.B.” till en oemotståndlig och elegant balanserad historia.

Justins countrygospelfärgade sång smeker ovanpå en ljudbild som är så hudnära att den nästan går att ta på. Dubbeln ”Slippin And Slidin” och ”Christchurch Woman” sätter ribban med soulblås och arrangemang som är så inbjudande att det bara är omöjligt att inte att tacka ja.

Americana, alt-country, singer songwriter eller en nutida crooner. Kalla honom vad ni vill.

”Harlem River Blues” är ett album som man tar till sitt hjärta redan efter första mötet.

Ett självklart val för mig en dag när så många andra inte riktigt vet om de har valt rätt.

Liknande artister: Townes Van Zandt, Buddy Miller, Shane Nicholson, Chris Knight, Alejandro Escovedo och Son Volt.

Björn Bostrand