Popgeni

Nervous Nellie

”Why Dawn Is Called Mourning” (Hazelwood/Border)

PPP

Tredje album från det svenska brödrabandet, som ligger på ett tyskt skivbolag och mestadels spelar live ute i Europa, är full av rofylld, vänlig och vacker indiepop med smaker av både 70-talspop och dagens elektriska folkrock.

Andreas (trummor) och Sebastian Johansson (bas) och Henrik Jonzon (sång, gitarr) och Magnus Johnson (gitarr, sång & keyboard) har sagt att George Harrison var en slags mentor när man spelade in albumet, men att man inte tror att någon ska höra det.

Och det har de nog helt rätt i. Ska vara den krispiga hanteringen av gitarrerna då, men annars låter Nervous Nellie som ett band som hittat ett ganska personligt uttryck.

Och det är styrkan med ”Why Dawn Is Called Mourning”.

Soundet av sommar är ofrånkomligt och spår som öppningsfemman ”Final Day”, ”Ol' Seminole”, ”Long As Can Be”, ”Bee Hive” och ”Some Time” hakar snabbt på och har en inbyggd förmåga som gör att de växer sig starkare för varje upprepning. Nu håller den fina öppningen inte riktigt samma känsla genom albumets alla elva spår.

Men halvvägs breder ”Why Dawn Is Called Mourning” ut sina vingar elegant och melankoliskt och vinner på sitt detaljerade sound och bröderna Henrik och Magnus hudnära sång.

Björn Bostrand