Ett efterlängtat återseende
För länge sen senast, Richard Barone.
Frontmannen i The Bongos, bandet som var en av de finaste grupperna på popscenen i Hoboken under första halvan av 80-talet, är tillbaka. Tillsammans med Rob Norris, bas, Frank Giannini, trummor och James Maestro, gitarr, gjorde Barone, sång, gitarr, albumen ”Drums Along The Hudson” (1982) och ”Beat Hotel” (1985) och femspårs-EP'n ”Number With Wings” (1983) innan man la ner bandet. En alldeles för tunn diskografi med tanke på deras personliga vinkling på 60-talets storslagna popsound.
Som tur plockade Barone upp tråden igen under sin solokarriär som drog igång med strålande ”Cool Blue Halo” 1987, följdes upp med lite ojämna ”Primal Dream” (1990) och lyfte igen med ”Clouds Over Eden” (1993) och ”Between Heaven & Cello” (1997). Sen blev det tyst i 13 år.
Så förstå min stora glädje mitt i ett iskallt november när jag för några dagar sedan upptäcke comebacken ”Glow” och på nytt hörde en Richard Barone som är fortsatt trogen sitt tidlöst eleganta sound.
Som om ingeting hade hänt.
För att ni ska få chansen att förstå den musikaliska värmen som drivit Barone sedan 80-talet så bifogar jag förutom Richard Barone "Glow" även samlingen Richard Barone "Collection: An Embarrassment Of Richard" från 2004 som lägger ett klart elegant pussel över Barones popsnille. Komplett hade det varit om ”Drums Along The Hudson” också hade funnits på Spotify.
Men den är samtidigt ett helt givet köp.
/Björn
Perfect site, i like it!
