Vaccin för själen
Greg Copeland "The Tango Bar" (Hemifrån/Paraply Records)
Coronan har varit nära att stänga ner Popgenibloggen.
Inte så att vi på något slutat att lyssna på musik, för den är och har alltid varit rätt medicin och tröst när det känns som mest bedrövligt.
Men den sprudlande ambitionen och lusten att berätta för andra om musikalisk värme och snille som siktar på hjärtat har av någon outgrundlig och knepig anledning varit svårt att förmedla under det andra halvåret av 2020.
Men den sprudlande ambitionen och lusten att berätta för andra om musikalisk värme och snille som siktar på hjärtat har av någon outgrundlig och knepig anledning varit svårt att förmedla under det andra halvåret av 2020.
Kan inte svara på frågan varför.
Men som vi alla vet så är musik när den har den rätta träffbilden på oss något som vi inte kan vara utan.
Då spelar det liksom ingen roll om det är rykande färskt, kom för fem år sedan eller har årtioden på nacken.
Därför vill jag med denna omstart av Popgenibloggen pusha för en trio personligt varma album som släpptes i Coronans mörka skugga, men kommer att hålla som musikaliska vaccin för själen långt efter att mänskligheten kopplat det medicinska greppet på Covid-19.
/Björn
Emma Swift "Blonde On The Tracks" (Hemifrån/Tiny Ghost)
Kaurna Cronin "Aloft In Blue" (Hemifrån)
