Jag köper vinyl.
Förutom god mat och dryck, närande promenader och annan stärkande motion handlar jag vax och njuter stort av stunden då plinget i mobilen berättar att ett nytt paket finns att hämta hos ICA-handlaren. Nördigt, dyrt och skitkul.
Det senaste halvåret, som har varit omtumlande på många sätt, har satt fart på vinylsamlandet. Plötsligt fick jag massor med tid över för detta - det började på luciamorgonen då jag vaknade med en tandläkarbedövning i höger sida från hjässa till tå. Några dagar senare hittade de duktiga neurologerna på Östersunds sjukhus blodproppen i hjärnan. Det var minst sagt en abstrakt stund när jag fick se röntgenbilden. Pricken på röntgenbilden av min vänstra hjärnhalva såg ut som ett litet vitt hål. Hålet har spelat mig en del knepiga spratt, som ett bedrövligt dåligt närminne. Post-it- förrådet hemma tog slut på nolltid och jag konverterade till ett A5-block istället. Plus att min älskade hustru fick ett hundrafalt större beting att påminna mig om allt och inget.
Den närmaste månaden efter stroken blev en underlig tillvaro med en handfull lustiga men nödvändiga nya piller, två siestor per dag, och inte minst rehabiliteringen med minst en timmes promenad på Frösöns gator och stigar. Plus en jävla massa musik som jag plötsligt hade all tid i världen att lyssna på. Mitt i allt elände var detta en varmt sann tröst. För det är ju så att med handen på hjärtat har detta med att finna tid i tillvaron varit ett aber genom åren. Men med sjukskrivningen efter stroken och med den extra kryddan med coronan blev tillvaron en helt annan.
Jag har genom livet samlat på mig en hel del musik, det mesta under åren som musikjournalist, men faktum är att jag innan jag klev in i den dråpliga världen hade en hyfsad skivsamling. Men den som har mycket vill oftast ha mer. Jag har många gånger önskar att jag haft en ”smal” musiksmak. Bara samlat på Bob Dylan, vilket i sig är ett outsinligt uppdrag. Likaså om jag valt Deep Purple, Prince eller Zappa. Den sistnämnde har jag förresten en egenhändig gjord CD-box med. 119 brända plattor. Alla studiouygåvor kompletterade med väl valda bootlegs. Det makabra projektet kom till en jul- och nyårsledighet under tjuvkopieringens glada dagar, då ”torrents” var begreppet som fick alla skivbolagsmänniskor att gnissla tänder över. Sedan många år tillbaka står boxen och dammar. Vad jag minns (har det inte noterat på någon post-it) har jag inte lyssnat på en enda av cd-skivorna, men kul var det.
Under våren har jag under sjukskrivningen placerat mig i frivillig halvkarantän. Definitionen på halvkarantän är kort och gott att jag smiter in i butiken vid tidpunkter då det är mycket glest med folk i butiken. Några gånger har det helt hamnat på skam och jag har med blixtens hastighet förpassats till soffan hemmavid och näthandeln. Denna funkar för övrigt utmärkt för en sann vinylnörd. Den dagliga rutinen är att kolla in recensioner på popmatters.com och allmusic.com. Jag har också tillgång till musikmagasinerna Q, Mojo, Uncut, Rolling Stone, Shindig och svenska Lira med flera via nätet (Readly är värt varenda krona). Bandcamp, Townsend Records, Sugarbusch Records, Vinyl Tap och Rough Trade är andra eminenta nätkällor. För att inte tala om den egna hemsidan för artisten ifråga där du ibland kan hitta och förhandsbeställa kommande skivsläpp. De sistnämnda dealerna känns extra bra, då pengarna oftast hamnar direkt i artistens ficka.
Omistliga skivsläpp den senaste tiden: Brendan Benson, Badly Drawn Boy, Rolling Blackouts Coastal Fever, Luke Elliot, Thomas Dybdahl, Jason Isbell, Tim Burgess.
Kommande spännande: norska hyperspännande Jaga Jazzist, Chuck Prophet (som aldrig varit så bra, jag har tjuvlyssnat på kommande plattan... kolla också in Youtubelänken nedan), Norah Jones, Neil Young som äntligen släpper sin ”Homegrown”, Jayhawks, Laura Marling nya på vinyl, Joni Mitchells ”Shine” som underligt nog aldrig tidigare släppts på vinyl, Jarv Is (Pulps Jarvis Cocker i ny kostym), soulpoptjejen från London Lianne La Havas.
Köp och njut.
/B-O
PS: Du har väl tagit del av detta guldkorn?:
