Popgeni

 

 

Ärligt talat så har jag på sistone tappat kontakten med vad man brukar kalla för World Music. Därför var bekantskapen med Dobet Gnahore som ett ovängtat men glädjande besök.

Nu är ju "Na Dré" inte direkt en afrikansk jamsession med 20 minuter långa bongotrumsolon och kalebassorgier. Tvärtom, skulle jag vilja påstå.

Dobet Gnahore och hennes föräldrar kommer från Elfenbenskusten, men lever sedan slutet av 1990-talet i Marsielle. "Na Dré" är som en kombination av de båda. Två av de tyngsta spåren är "Awili" som känns som klippt och skuren för att platsa i vilken kommersiell radiokanal som helst. Men blir också väldigt mycket "afrikansk" som vi västerlänningar tror att "afrikanskt" är. Exotiskt, men hitvänligt.  Hitvarning skulle utfärdas där. Medan efterföljande spår "Baara" låter som en fransk popballad, framför med flygel och en kör från Elfenbenskusten. Just de här kontrasterna spelar hela tiden mot varandra. Eller kanske snarare med varandra. Och det blir en hygglig bra balans. Dock finns ett par spår som mer eller mindre känns som utfyllnad. Men vad gör det, när helhetsintrycket blir att man känner sig glad efter en genomlyssning. Vare sig man vill eller ej.