Internationella kvinnodagen
Jag kommer ihåg hur förvånad och smått förbannad jag blev första gången morsan förklarade för mig att hon tjänade mindre än farsan, trots likvärdiga arbeten. Jag måste ha vait 6-7 år. Men det tog yttligare ett par år innan jag fattade hur samhället i stort såg på kvinnor. Som lite mindre värda. Som inte förtjänade en likvärdig lön.
Och det är alltid killen med pengarna som bestämmer. Så var det då. Så är det i dag.
Och det är alltid killen med pengarna som bestämmer. Så var det då. Så är det i dag.
Tacka fan för att man inte direkt gör vågen över det samhälle som man ska skicka ut dottern i om ett par år. Man gör väl vad man kan för att sätta sig på tvären. Så är det.
Men i alla fall... Den 8 mars är en dag då media uppmärksammar den internationella kvinnodagen. Med läsvärda hyllningsartiklar, intressanata uppmärksammanden och diverse krönikor som man hoppar över eftersom de flesta är antingen försöker vara provokativa men blir bara oläsligt tråkiga eller så är det storögda betraktelser över att det finns killar som tafsar... Jisses.. Gräv lite bland dina kvinnliga närmaste släktingar och vänner, så upptäcker du snart hur många det egentligen är som bär på ohyggliga minnen från sexuella närmanden, nedvärderingar och diverse sexistiska kommentarer till rena övergrepp.
"Feminsim behövs"...
Vilket understatement i dagens läge.
Inte undra på att man undrar vilken värld som kommer att möta dottern och hennes generation.
Pojkar som tar sig friheter som de tror sig ha. Män som tar sig friheter pga att de anser att de har rättigheter till det.
Inte undra på att löneläget känns som om det gått i baklås. Ordentligt.
Man kunde nu, under dagen, även läsa om vilka kvinnliga förebilder som finns. Det är lite intressant när rätt många kommentarer uppger ens egna mamma. Ja, det är ju inte helt fel. Mamma kommer ju alltid att vara nummer ett. Det blir hon för varje levande person. Men utanför familjen. Vilka förebilder finns där? Feministkritiska grabbar har svårt att svara på det. För de vill inte att de ska finnas. Eller så tänker de inte längre, jag vet inte. Faktum är att de finns överallt. Kanske är det därför som jag reagerar över att de som svarat "mamma" antingen försöker vara ironiska eller bara outgrundligt lat...
Tycker det finns mängder av dem. Åsa Larsson, en av landets bästa deckarförfattare. Joyce Carol Oates. Margot Wallström, Anna Lind, Alva Myrdal. Gudrun Shyman. Birgitta Olsson. Nyamko Saboni. Karin Pettersson. Linnea Swedenmark. Hanna Olsson. Ann-Charlotte Marteus. Anna Odell. Karin Mamma Andersson. Kakan Hermansson. Kronprinsessan Viktoria.
Man kan tycka vad man vill om deras åsikter. Men starka personligeheter och bra förebilder är dom. Vare sig man vill eller ej.
Jag blev sittandes framför spotify och försökte snåpa ihop en lista av kvinnliga artister som skakat om min värld en eller ett par gånger. Som gjort låtar som har fått världen att stanna eller som har fått in mig i ett lyckorus. Det handlar om kompositörer om producenter. Eller sångerskor. Singer/Songwriters. Listan blev lång. Faktum är att jag vet inte om jag någonsin blir klar.
Resultatet blev "Girls Night Out".
Nu kan jag inte sluta lyssna på den.
/Stefan
Kommentarer
Trackback