Popgeni

div>

 

2013 var ett hyggligt svenskt år.

Framför allt så måste jag erkänna att Veronica Maggio var den som kläckte ur sig den bästa svenska plattan. Tätt följd av Shout Out Loads och våran egna fantastiska jämtlänning Ellen Sundberg. Hennes "Worthy Of Love" ligger på plats 7 av de låtar som min Ipod spelat mest sedan jag bytte i februari.

Håkan Hellström gjorde sin plikt. Och fick också se sina låtar transformeras upp på bioduken. Även Eddqa Magnasson hamnade på vita duken och fick ovationer för sin tolkning av Monica Zetterlund.

Miriam Bryant gjorde debut och henne lär vi höra mer ifrån framöver.

På housefronten var det däremot intet nytt. Trots att Swedish House Mafia lagt av så fortsätter Sebastian Ingrosso att leverera househits. Men den det går allra bäst för är Avicii. Varför, vet jag inte riktigt. För varje gång jag hör hans låtar, är det som att förflyttas till en badstrand runt 1996-1997. Och jag har inte riktigt fattat det där. Det är ju som redan gjort... Fast antagligen såg 90-talskidsen hur kul vi hade på våra ravepartyn och eurodiscokvällar på 90-talet, så de vill uppleva samma sak. 'Problemet är att housemusiken i dag, med Avicii i spetsen är lika revolutionerande som Vikingarna med Christer Sjögren. På 90-talet stängde polisen ner ravepartyn, pga att de trodde att knarket flödade där. Nu var det inte riktigt så. Docklands blev t o m en regeringsfråga. Rave, house och dansmusik på 90-talet var som punken. Ett enda långfinger riktat mot vuxenvärld och etablissemang.

Avicii ger troligen sina haters ett långfinger. Men... Vem bryr sig... Han är inte direkt lika nyfiken på att tänja gränser som t ex Skrillex. Så årets dansbandspris går alltså till Avicii.

Trevliga små melodier som även mormor kan nynna med i.

 

Näe, precis som tidigare under 10-talet så fortsätter damerna att dominera kvalitetsutbudet av svensk musik. Som Taken By Tree som gjorde en platta inspirerad av delstaten Hawaii. Jenny Wilson som gjorde comeback efter ett längre sjukdomsuppehåll och lät hungrigare än någonsin. Eller tvillingsystrarna Miranda och Elektra Jansson-Kilbey i Saint Lou Lou.Så stilrena att t o m italienska Vouge gjorde ett reportage om dem, innan de ens fått en hit. Avantgarde och komersiell på samma gång. Och deras musik har mer potential än någon av alla de sololjedränkta househitsen från Avicii eller Ingrosso tillsammans.

Och mycket talar för att 2014 blir det året då tjejerna knockar musikSverige för femte gången i rad.

Hoppas nu bara att P3 Guld och Grammisjuryn fattar det.