...på en liten, liten spindeltråd...
Det var en del som höjde på ögonbrynen när Ellinor Olovsdotter dundrade in på Yrans dansschen i somras. Helt enkelt för att hon känns rätt unik i ett allt mer gråmulet soul/hiphop-Sverige.
Ellinor Olovsdotter må vara frispråkig. Hon må anser saker som får kepsen att snurra flera varv på småbarnsfarsor som upptäkt att morla är bra.
Men jag bryr mig inte så mycket om det. Har väl en sån där trist liberazl syn på att folk kan väl få vara och tycka som de vill. Bara de har en balans. Dels i deras skapande och dels i deras tyckande. Och föratt det inte ska falla över åt något håll krävs ett balanssinne, som nästan kräver ett sjätte sinne.
Och det tycker jag Elliphant har.
Det betyder inte att jeg delar åsikter, eller ens gillar allt som görs. Men hprt arbete brukar löna sig. Och jag tror att Elliphant vinner i längden.
Hon är en färgstark personlighet i en allt mer grådaskig, fejkad, helyllebranch (där ändå gubbar med pengar är vinnarna) som nöjesbranchen.
/Stefan
Kommentarer
Trackback
