Vinylkällaren 74

Shuggie Otis
"Freedom Flight" (Epic) 1971
Äpplet faller inte långt från päronträdet.
Pappa Johnny Otis producerade också undersonen Shuggies debutplatta "Here Comes Shuggie Otis" som släpptes året innan med en 18-åring som fick musikvärldens gitarrmaffia att droppa hakan.
På "Freedom Fligth" fortsatte han på det inslagna grundreceptet med en tydlig bluesbotten som han kryddade med rhytm'n'blues, funk, rock, pop, psychedelica och soul.
Förutom gitarrren så trakterade multiinstrumentalisten Shuggie även bas, trummor, piano och orgel på de sju låtarna. Men det hindrade inte gästande musiker som Wilton Felder, bas, George Duke, piano, Aynsley Dunbar och Stix Hooper, trummor att fylla på i ljudbilden.
Produktions och soundmässigt är det mycket Jimi Hendrix över "F.F", men han har absolut sin egen stil som gitarrist.
Här finns också Otis största "hit", "Strawberry Letter 23", som The Brothers Johnson fick en monsterhit med sex år senare men som inte straffar Otis psychedeliskt softa orginalversion.
Rocksnärten i öppningspåret "Ice Cold Daydream" med Shuggies vassa gitarr och smånonchalanta vokala framtoning, slow soulbluesen i "Sweet Thang", funkgunget i "Me And My Woman" och den starka soultonen i "Someone's Always Singing" är andra spår som med finess visar att 19-åringen redan var så gott som komplett.
I det sistnämnda spåret körar dessutom Venetta Fields, Shirley Matthews och Clyde King som några år senare  förgyllde Bob Dylans "Street Legal".
Album nummer tre i hans klart sparsamma diskografi dök upp 1974. Men "Inspiration Information" mottogs tämligen iskallt det året för att 27 år senare vid återutgivningen hyllas för sin psychedliska soultema.
21 år gammal drog sig Otis tillbaka och sedan dess har det varit helt tomt när det gälller studioproduktioner under eget namn.
Men nu är han livebanan igen och den 20:e november 2012 gjorde han bland annat en hyllad och hissad spelning på Jazz Cafè i London. En recensent konstaterade mellan superlativen att Shuggie "is still alive and he´s still got it".
74:ans Hidden Treasure, den smala svartvita baksidan från ett totalklassiskt album, är egentligen alldeles för enkelt för nördarna.
Men det finns en helt solklar koppling mellan den gruppen och Shuggie och nu vill jag naturligtvis att någon ska berätta för mig vilken den är?
/Björn
 

Kommentarer
Postat av: Micke L-b

HT är ju förstås Exile On Main Street, utgiven för snart 41 år sen. Kopplingen till Stenarna kan möjligen vara att Shuggie tackade nej till att åka med på deras turné 1974(?) Fråga Stridh i Mörsil vad han tycker om ett sånt beteende?

2013-03-13 @ 22:05:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0