Popgeni

Näe, nu är det dags att snacka lite boxar.

Det släpps, med jämna mellanrum, bra boxar som är värda att lägga några extra slantar på. I fjol handlade det mycket om Pink Floyd. I år har det varit ganska tyst. Till nu. Nu verkar det släppas på löpande band. Det här är två exempel.

Den första är Harry Nilssons samlade album från 1967 - 1977. "The RCA Albums Collection". 14 album plus tre stycken med "sessions", alternativa tagningar, studiotjatter, radioreklam etc.  Allt förpackad en in lila, liten låda.

Harruy Nilsson var killen som hade en otroligt stor talang. En amerikansk singer/songwriter som jobbade som låtskrivare åt bland andra Phil Spector. Men som fick en egen hit med "Everybody´s Talkin´" från filmen "Midnight Cowboy". På senare år har låten även dykt upp i diverse reklamsammanhang.

Men han hade något speciellt. Lennon/McCartney älskade honom. Och plattorna från slutet av 1960-talet är i samma anda som McCartneys första plattor. Men ett vilt och hårt leverne, med bland andra Lennon, Mickey Dolenz och Alice Cooper, tog ut sin rätt. Mot mitten av 1970-talet började rösten ta styrk. Den starka, men empatiska och smått desperata rösten som gjorde "Without You" till en världssuccé, och som inte ens Mariah Carey kunde spöa med sin version. I arbetet med albumet "Sandman" började han hosta blod.

Men mest minnesvärd är "Ariel Ballet", "Harry", "Nilsson Schmillson" och "Son Of Schmillson". Där hans talang och mångfald kommer fram. Han gjorde även musiken till en tecknad film, "The Point" som också är underbart stycke musik. Minnesvärd är också "Pussy Cats" som var ett partyalbum med John Lennon under hans "Lost Weekend" i L.A utan Yoko Ono. Men det har också sina djupa brister. Inte heller samarbetet med Van Dyke Parks i "Duit On Mon Dei" är fläckfritt, men har även det sina ljusa stunder.

 

Den andra kulturgärningen är ett ihopsamlande av Otis Reddings arbete i "The Complete Stax/Volt Singles Collection". Riktigt komplett är den nu inte, eftersom jag saknar debuten "Shout Bamalama" från 1961. Men i övrigt är det, så vitt jag kan se, varenda singel han spelade in för bolaget.

Hade det inte varit för den där olycksaliga kvällen den 9:e december 1967, så hade den här soullegenden nog varit större. Men nu krashade hans plan ner i Lake Monona och den enda som överlevde var trumpetare Ben Cauly.

Nu blev Otis Redding en soullegend i alla fall. Mycket tack vare den singel skivbolaget släppte efter krashen, "(Sitting On) The Dock Of The Bay". Den enda låt jag har hört som inger exakt samma känsla som att ligga vid vattnet och höra vågorna slå mot strandkanten. Och att han var en stor sångare bevisades även ett år senare då hans version av Jackie Wilsons "(Your Love Has Lifting Me) Higher And Higher", minst sagt spöade skiten ut originalet. Dessutom toppade låten Tio I Topp här hemma i Sverige 1969.

Så vill man ha musik som värmer, långt in i 2014, så är de här boxarna ett säkert köp.

 

/Stefan