Popgeni

 

Det är ett kristallklart Phil Spector-eko som slår emot öronen, redan i det inledande takterna till öppnande titelspåret "Blood Donation".  Popmusik som för tankarna mot Lykke Li, Yoko Ono och 60-talets pianohamrande tjejgruppspop. Men rötter som letar sig in i The Jesus And Mary Chain och My Bloody Valentines indiesväng med en fräschör som förra årets popfenomen Frankie Rose. Rötter som fortsätter ner och förbi 80-talets Crowded Housepop, Lindsey Buckinghams 70-talskänsla för detaljer och Stevie Nicks råa kraft framåt. Allt landar med ena benet i Anders Burmans Metronomstudio i Stockholm och med det andra benet på andra sidan Atlanten i Brill Buildings hitfabrik. Med en touch av mellanösterns mystik.

Mariam Karolina Wallentin Riahi har en pappa som kommer från Irak och en mamma från Östersund. 

Bara det ger en förklaring till den mustiga ljudbilden. 

Låtarna är i stort starka, men något enskilt undantag. Men man köper det vid en sådan här strålande debut.

Öppningen med titelspåret och "Dead Meat" är briljant, milt uttryckt. Det finns en ärlighet, sårbarhet och en stark känsla av äkthet genom båda låtarna. I "Somewhere Else" experimenterar hon med produktionen till vad som egentligen i grund och botten är en klassisk lägereldslåt. Men Mariam Wallentin förvandlar den till en popfusion mellan klassisk pop och nutida kaos. Singeln "The Stroing Of Everything" känns som en astronomisk. filosofisk ballad som bara vill slå konkurrenter som Lykke Li på fingrarna. I "Invisible Giving" vill jag spontant ha lite mer tryck i trummorna, men i grunden så är det en smått fatastisk, lätt houseinspirerad brygga till smått fantastiska "To Belong Or To Let go" där Mariam Wallentin succéartat väcker Monica Zetterlunds ande till liv. Jazzkänslan fortsätter i känsliga "First Haiku" och leker sig sen igenom "All There Is And More".

Överlag kan man nog säga att det här inte är lätt musik att bara konsumera. Man måste verkligen vara öppen att kunna ta till sig den. Men när man väl har gjort det är man såld. Jag är i djup beundran för Mariam Wallentins konstnärskap. Hennes gitarr och hennes röst.

Jag tror nog, redan nu, att den här plattan redan sett till att slå sig in på 2013 årsbästa lista över svenska album.

Liknande Artister: Läs ovan.

 

 

Stefan Herdell