Balanserat var ordet.

 

Carrie Rodriguez

Give me all you got

(Ninth Street Opus/Rootsy)

PPP

Det hinner inte gå så många sekunder in i inledande ”Devil in my mind”, för övrigt ett av fyra spår som ritats av gode vännen Chip Taylor, innan jämförelsen med en ung Rickie Lee Jones infinner sig. Carrie liksom glider på orden på samma sätt, med en klanderfri sångröst som på ett liknande innerligt vis får en att lystra till.

Hon har valt en balanserad, ganska så lågmäld musikalisk kostym genom de elva spåren. Jag tycker mycket om det, men kan inte komma bort från tanken att ett par rappare upbeatspår skulle ha gett en mer djup dimension till helheten.

Men okej då. Det är egentligen bara ett spår som faller ur ramen, som känns som utfyllnad och det är den akustiska versionen av ”Devil in my mind”. Och ett rejältt ess i leken är den viskande vackra ”Get back in love”, där man kan höra knappnålar falla. 

Det hela rundas av med den underbara smäktande duetten med husgitarristen Luke Jacobs i ”I don´t mind waiting”. Och med den låten innanför västen kan jag förstå att Carrie medvetet valt att göra en tillbakalutad platta, och det fungerar verkligen. Men nästa gång vill jag nog ha lite mera "skit"i produktionen som visar vilken fin liveartist den här tjejen är.

/TC

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0