Något stort e på G
LB
(Massproduktion)
PPPP
Det fjärde ”p:et” kommer med viss tvekan. Kanske beror det på att jag förväntat mig något ännu mer, att LB en gång för alla ska blomma ut med den platta som finns där innanför västen. Jag vill tro att det kommer att ske och att det kommer mycket snart, det som får det hela att väga över från ett okej betyg till ett typ ”med viss tvekan väl godkänt” är att det finns en genuin innerlig feeling som genomsyrar den här utgåvan, en känsla som det inte går att blunda för. Och ett mycket speciellt spår… mer om det strax.
Efter Thousand Dollar Playboys har Lars envist fortsatt att skriva och spela in och även om det från första början har funnits en tydlig karisma i Lars låtskrivande, har jag väntat på att det ska blomma ut. Potentialen har ingen kunnat blunda för, men det har liksom inte fixat sig att knyta ihop säcken så att ordet magi faller på läppen.
Men nu tredje gången gillt, känns det som om Lars har hamnat rätt. Han anlitar den känslige musikern Tobias Fröberg som producent, bjuder in Christian Kjellvander och Sharon Vaughn att förstärka sånginsatsen och radar upp starka texter i sina låtar som inte går att vifta bort.
Jag gillar verkligen det avskalade, enkelt nakna uttryck som Fröberg och Lars lyckats fånga. Skörheten och innerligheten i låtar som ”The Hole”, ”Break my heart” och duetten med Sharon i ”Nothing to say” är en trio spår som är i världsklass.
Men esset i leken som gör att det fjärde ”P:et” ramlar in är ”I believe in you”. Ljudmässigt kunde det vara ett spår på Lennon´s ”Double fantasy”, känslomässigt är det inget annat än ett eko av Jeff Buckley.
Så jävla snyggt i alla beståndsdelar, från första till sista ton.
Summerar jag upplevelsen är det med ett svagt leende på läpparna, eftersom Lars mer tydligt än tidigare vill gå vidare, inte ”bara” vara en hyvens americanasvensk.
/TC
Det fjärde ”p:et” kommer med viss tvekan. Kanske beror det på att jag förväntat mig något ännu mer, att LB en gång för alla ska blomma ut med den platta som finns där innanför västen. Jag vill tro att det kommer att ske och att det kommer mycket snart, det som får det hela att väga över från ett okej betyg till ett typ ”med viss tvekan väl godkänt” är att det finns en genuin innerlig feeling som genomsyrar den här utgåvan, en känsla som det inte går att blunda för. Och ett mycket speciellt spår… mer om det strax.
Efter Thousand Dollar Playboys har Lars envist fortsatt att skriva och spela in och även om det från första början har funnits en tydlig karisma i Lars låtskrivande, har jag väntat på att det ska blomma ut. Potentialen har ingen kunnat blunda för, men det har liksom inte fixat sig att knyta ihop säcken så att ordet magi faller på läppen.
Men nu tredje gången gillt, känns det som om Lars har hamnat rätt. Han anlitar den känslige musikern Tobias Fröberg som producent, bjuder in Christian Kjellvander och Sharon Vaughn att förstärka sånginsatsen och radar upp starka texter i sina låtar som inte går att vifta bort.
Jag gillar verkligen det avskalade, enkelt nakna uttryck som Fröberg och Lars lyckats fånga. Skörheten och innerligheten i låtar som ”The Hole”, ”Break my heart” och duetten med Sharon i ”Nothing to say” är en trio spår som är i världsklass.
Men esset i leken som gör att det fjärde ”P:et” ramlar in är ”I believe in you”. Ljudmässigt kunde det vara ett spår på Lennon´s ”Double fantasy”, känslomässigt är det inget annat än ett eko av Jeff Buckley.
Så jävla snyggt i alla beståndsdelar, från första till sista ton.
Summerar jag upplevelsen är det med ett svagt leende på läpparna, eftersom Lars mer tydligt än tidigare vill gå vidare, inte ”bara” vara en hyvens americanasvensk.
/TC
Kommentarer
Trackback
