Celophane Flower vissnar aldrig
Den här har jag längtat efter i snart fyra år nu.
Kanske redan sen 2007 då det hade gått ett år sedan herrrar Jimmy Bragde, Andy Hansson och David Wickstroem släppte sin andra fullängdare, ödmjukt döpt till “In Their Best Album So Far”.
En fullkomligt utsökt uppföljare till minst sagt lika granna förstlingen “Too Good To Be Famous” från 2002.
Men livet har sin gång med allt vad det nu betyder att skaffa sig ett “riktigt jobb” för att bringing home the bacon när branschen inte känner igen ett par snillen när de snubblar över dem.
Dessutom har jag under åren lärt mig att herrar Bragde och Hansson är utstuderade perfektionister som inte släpper ifrån sig något utan att bådas stora musikaliska hjärtan tickar helt samstämmigt.
De senaste tre åren har jag tjatat, undrat och smått bönat om nytt material varje gång när jag stött på någon av dem hemma i Östersund.
Jag hade nästan gett upp när Jimmy ringde mig förra veckan och frågade om jag skulle vara intresserad av en demo som han färdigställt.
Men han betonade att Andy, som numera bor i huvudstaden och därmed inte varit delaktig i processen, inte riktigt kunde acceptera demofinishen.
Det var ju det där med samma hjärtslag.
Men för en T.C.F. addict så är deras melankoliska alternative country och americana fortsatt svårstraffad.
Sex spår vardera av Andy och Jimmy och det är väl bara att fortsätta önska att de snart ska skapa förutsättningar för det där skarpa studioläget som utmynnar i album nummer tre.
Tills dess suktar jag stenhårt efter volym 2 av “The Rehearsal Tapes”.
/Björn
