I stället för sommar-P 4 Västernorrland för drygt tre år sedan...
Christer B Jarlås har det hektiskt i sin roll som miljöåklagare. Det som kanske inte alla vet är att han skrivit om musik i över 30 år. Det blev många intressanta anekdoter när han öppnade sitt musikbagage.( Från P4 Västernorrland den 28 april 2009 - programledare Karin Lönnå).
Min första idol:
Sven-Ingvars - Någon att hålla i hand
Jag flyttade till Värmland från Kiruna när jag skulle fylla sex. Hamnade som granne till Sten & Stanleys skivstudio i Karlskoga och till Sten Nilsson och mitt i den svenska danbandsboomen och Svensktoppen. Sven-Ingvars var bäst. Och när jag startade studentradion för Värmlands Nation i Uppsala i början av 1980-talet var de så ute det bara kunde bli - då spelade vi en Sven-Ingvars-låt i varje program. Sen blev de ju kult, men det var långt senare...
En artist som har betytt mycket för mig:
Ebba Grön - Vad ska du bli?
Jag var sjutton år 1976 när punken började blomma ut. Såg Sex Pistols på Club Zebra i Kristinehamn 1977, Clash på Stora Hotellet i Örebro, Stranglers på Konserthuset i Örebro. Och jag blev överlycklig när Ebba Grön kom med samma attityd och bra låtar på svenska. De första singlarna lever kvar. Och Vad ska du bli brukade jag och en kompis, som nu är på UD, avsluta våra förhörskvällar inför juridiktentorna i Uppsala med och refrängen håller än och alltid. Thåström och Lundell är två artister som hängt med sedan 1970-talet fram till i dag.
Det här får mig att dansa:
The Clash - White Man In The Hammersmith Palais.
Bra reggae. Bra tyngd. Clash måste vara med. Jag gifte mig med en tjej som dansat sedan hon var barn och ibland nästan halvprofessionellt. Jag är en usel dansör. Men basen i reggae gör att man nästan rör sig ändå. Och Joe Strummers sång om den misslyckade reggaekonserten är bara för bra.
Just nu lyssnar jag på:
Perssons Pack - Stenad i Stockholm.
Per Persson är en av landets absolut bästa låtskrivare. Alltför ofta bortglömd. Och att de efter så lång tid gjort en ny skiva är bara för kul. Jag tillhörde de skribenter som tog till mig Persson redan med hans första band Dead Scouts och jag tycket att Packets Bröllopsdag är en av de bästa svenska låtarna någonsin.
Låt jag städar/diskar till:
Hello Saferide - My Best Friend
En glad låt. Jag har visserligen jobbat med både Annika, som sjunger, och Erika som låten handlar om. Men det är främst en låt att bli glad av. Och jag ser framför mig de två hoppandes på Yrans efterfester när jag hör den.
Bästa sommarlåt:
Elliott Murphy - Summer House
Murphy och Steve Forbert är mina två största musikaliska hjältar. Elliotts Summer House är så vemodigt vacker. Och båda är lysande sångare och textförfattare. Mer Elliott Murphy åt folket säger jag.
Bästa peppningslåten:
Ian Hunter - Irene Wilde (liveversionen från ”Welcome To The Club”)
Livet är inte lätt när man växer upp. Men barndomen styr inte allt. En dag kan allt ändras och textraderna har så rätt. Läste någonstans att detta också är Magnus Ugglas favoritlåt. En urstark ballad
Lyssnar jag på i bilen:
Tomas Andersson Wij - Mellanstora Mellansvenska städer. Det är där jag åker. Runt, runt till domstolarna i mellannorrland Östersund, Härnösand, Örnsköldsvik, Hudiksvall, Gävle. Den här låten har allt det. Och jag gillar TAW och allt han har gjort.
Låt som jag gillar i smyg:
Bay City Rollers - Summerlove Sensation.
Jag är ett barn av 1970-talet och föll för både glitterrocken, glamrocken och punken. Mina hjältar heter än Johnny Rotten, Joe Strummer och Ian Hunter. Men jag var mycket i England då i mitten av 1970-talet. Och överallt spelades det Bay City Rollers. Det gick inte att värja sig. Jag gillar begravningsscenen i Love Actually när hon valt att spela Bay City Rollers Bye, Bye Baby. Inte någon credlåt direkt. Men kul fortfarande.
