2012 enl Stefan
Utrikes
Sophia Knapp "Into The Waves"
Ett udda, men modigt val av Gainsvillefestivalen. Sophia Knapp är inte ett dugg känd i Sverige. Vilket hon borde, även om Brooklyntjejen har valt en väg där många vill gå och det blir svårt att sticka ut. Men med ipoden fullproppad med David Bowies och Fleetwood Macs 70-talsplattor, slänger hon gitarren över axeln och traskar vidare. Och blir hyllad var än hon kommer. Troligen får vi höra mer av henne under 2013.
Ett udda, men modigt val av Gainsvillefestivalen. Sophia Knapp är inte ett dugg känd i Sverige. Vilket hon borde, även om Brooklyntjejen har valt en väg där många vill gå och det blir svårt att sticka ut. Men med ipoden fullproppad med David Bowies och Fleetwood Macs 70-talsplattor, slänger hon gitarren över axeln och traskar vidare. Och blir hyllad var än hon kommer. Troligen får vi höra mer av henne under 2013.
Plattans Höjdpunkt: The Right Place
Bobby Womack "The Bravest Man In The Universe"
Mixen mellan Damon Albarn och Bobby Womack, såg briljant ut på förhand. Och den gick hem. Musik som det är svårt att leva utan, när man väl har hört den.
Mixen mellan Damon Albarn och Bobby Womack, såg briljant ut på förhand. Och den gick hem. Musik som det är svårt att leva utan, när man väl har hört den.
Plattans höjdpunkt: Stupid
Kendrick Lamar "Good kidd m.A.A.d city"
Comptons stolthet 2012 berättar om samhällets (L.As) mindre charmiga bakgator med beats som får trendängsliga bratsfrisyrer att hoppa (trots all hårvax) och texter som ghettokids att skrika "Word!".
Kendrick Lamar "Good kidd m.A.A.d city"
Comptons stolthet 2012 berättar om samhällets (L.As) mindre charmiga bakgator med beats som får trendängsliga bratsfrisyrer att hoppa (trots all hårvax) och texter som ghettokids att skrika "Word!".
Plattans Höjdpunkt: Compton
Frankie Rose "Interstellar"
Dum Dum Girls trummis har lyckats göra en indiepopsaga uppbyggd av små poppärlor, där hennes rötter från punkhållet skiner så smått igenom hennes ljudvägg av syntar och gitarrer.
Frankie Rose "Interstellar"
Dum Dum Girls trummis har lyckats göra en indiepopsaga uppbyggd av små poppärlor, där hennes rötter från punkhållet skiner så smått igenom hennes ljudvägg av syntar och gitarrer.
Plattans Höjdpunk: Know Me
Beach House "Bloom"
Sagolik och drömsk är ord som användts i det oändliga. Det handlar om spröda små melodier som bara växer för varje spelning. Elektronisk Brian Wilsonpop från Baltimore Orioles hejarklack.
Beach House "Bloom"
Sagolik och drömsk är ord som användts i det oändliga. Det handlar om spröda små melodier som bara växer för varje spelning. Elektronisk Brian Wilsonpop från Baltimore Orioles hejarklack.
Plattans Höjdpunkt: Wishes
John Murry "The Graceless Age"
Tim Hardin 2.0. Updaterad till 2012. Med sköra texter från samhällets bakgator, med droger, trasiga människor och ouppnålig kärlek. En av årets vackraste, men jobbigaste country/americanasläpp.
John Murry "The Graceless Age"
Tim Hardin 2.0. Updaterad till 2012. Med sköra texter från samhällets bakgator, med droger, trasiga människor och ouppnålig kärlek. En av årets vackraste, men jobbigaste country/americanasläpp.
Samtidigt som Joshua Tillman skött trummorna åt Fleet Foxes har han paralellt spelat in egna album. "Fear Fun" är han sjunde, men första som Father John Misty. Och troligen hans bästa hittills. Han når upp till en stabil Fleet Foxesstandard med råge. Americanapop för själ och hjärta.
Plattan Höjdpunkt: Only Son Of The Ladiesman
Lydia Loveless "Indestructable Machine"
Med sin andra platta gör Lydia Loveless en rivstart. Första plattan The Only Man från 2010 gick sådär, så nu vill hon ha revanch. Det hörs, lång väg. Americana, country, blues... Lydia vet sina rötter. Missa för allt i världen inte ifall hon besöker Östersund inom en snar framtid...
Med sin andra platta gör Lydia Loveless en rivstart. Första plattan The Only Man från 2010 gick sådär, så nu vill hon ha revanch. Det hörs, lång väg. Americana, country, blues... Lydia vet sina rötter. Missa för allt i världen inte ifall hon besöker Östersund inom en snar framtid...
Plattans Höjdpunkt: Bad Way To Go
Alabama Shakes "Boys & Girls"
Jag har alltid, och gärna, drömt om varma höstkvällar i New York. Allt medan resten av popgenigänget studsar som gummibollar av frustration för att besöka amerikanska södern mitt i smällheta sommaren. När man lyssnar på Alabama Shakes debaut, och Dr Johns "Locked Down", så förstår jag varför. Ta mig till New Orleans på stört!
Plattans Höjdpunkt: Rise To The Sun
Tame Impala "Lonerism"
Årets Australiensare. Sägs ha haft Todd Rundgrens "A Wizard, A True Star" som förebild för den här plattan. Visst ligger det något i det. Det låter väldigt mycket. Av Allt. Amerikanska skägg som gillade att segla 1973. Australiensisk pop i Neil Finnskolan. Och elektronik som får Alina Systems att sucka uppgivet.
Taken By Trees "Other Worlds"
Som en resa genom en dröm tar Victoria Bergman med lyssnaren till Amerikas naturskönaste delar. Från L.A via Texas till Hawaii. Popmusik som lever ett eget liv.
Som en resa genom en dröm tar Victoria Bergman med lyssnaren till Amerikas naturskönaste delar. Från L.A via Texas till Hawaii. Popmusik som lever ett eget liv.
Plattan Höjdpunkt: Only You
Anna Von Hausswolff "Ceremony"
Ceremony är ett farväl till en kär vän/släkting. Med kyrkorgeln som grundplåt har Anna Von Hauswolff skapat ett av de känsligaste, mörkaste och vackraste popalbum som har gjorts i det här landet, även om man hela tiden kan ana ett ljus borta i tunneln.
Anna Von Hausswolff "Ceremony"
Ceremony är ett farväl till en kär vän/släkting. Med kyrkorgeln som grundplåt har Anna Von Hauswolff skapat ett av de känsligaste, mörkaste och vackraste popalbum som har gjorts i det här landet, även om man hela tiden kan ana ett ljus borta i tunneln.
Plattans Höjdpunkt:Mountains Crave
El Perro Del Mar "Pale Fire"
"Walk On By" är helt klart en av de starkaste svenska singlarna. Och med svensk fingertoppskänsla balanserar Sarah Assbring mellan melodiöspop och chillout och deephouse.
Plattans Höjdpunkt: Walk On By
Winhill/Losehill "Swing Of Sorrow"
Det här Umebandet har jämförts med The Band av nostalgiskt förvirrade recensenter, rakt av. De har lite mer integritet och orginalitet än så. Men med den här starten så har de definitivt chans att nå upp till samma musikaliska höjder. Kanske längre...?
Plattans Höjdpunkt: Oh Lord
The Nomads "Solna"
Tillsammans med Nada Surfs "The Stars Are Indifferent to Astronomy" är det här årets rockplatta, enligt en rörande enig popgeniförening. Fullt ös i 180 knyck. Hey ho, Let´s go...
Två skogsrån, i grova kängor, med stämsången från spädbarnsåldern och gitarren över axeln tar de över världen. Bit för bit. Tv-serie för tv-serie. Amerikansk country, som samtidigtär så svensk att man blir tårögd.
Plattans Höjdpunkt: Wolf
Markus Krunegård "Mänsklig Värme"
Krunegård har en popkänsla som är få förunnat. Plura, Scocco och Lemarc ekar någonstans långtbak i ljudbilden, även om Håkan Helltröm och Timo Räsinen finns där också. Men det gör ingenting. För Krunegård är Krunegårs och ingen annan. Med sina texter och med sina kluriga små melodier.
Plattans Höjdpunkt: Askan är den bästa jorden
Amanda Mair "Amanda Mair"
Årets debut. En Kate Bush från gymnasiet som lyckats få till en platta som är där och hackar Stevie Nicks soloplattor på fingertopparna. Musik som är snyggt förpackat, med ett mustigare innehåll än de flesta.
Plattans Höjdpunkt: Before
Sjukstugan "Rap På Svenska"
Jag gillar inte svensk hiphop. Men de senaste åren har Roffe Ruff och nu Sjukstugan gjort så att det känns viktigt att börja ta svensk hiphop mer på allvar. Och faktum är att det är svårt att hitta en platta som sväger som "Rap På Svenska" år 2012.
Plattans Höjdpunkt: Undervattensterapi
Mando Diao "Infruset"
Det är något med Dan Andersson, Strindberg och Gustaf Frödings texter som gör något med svensken. Jag vet inte var det är. Med även jag faller som en fura för Bolängepojkarna i Mando Diao tar ton på svenska. Jag har ingen aning om exakt varför. Men det är på något sätt som om förfäderna och naturen kallar.
Plattans Höjdpunkt: En ung mor
Patrik Backlund "Wolfrunner"
Han är ett underskattat popsnille, Patrik Backlund från Hammarstrand. Lite av en kameloent, som musikaliskt gör precis som han vill. Men med stark känsla för hur en beroendeframkallande popmelodi ska vårdas.
Plattans Höjdpunkt: There Are Theives och Wolfrunner
2012 i övrigt: Sjukstugan "Rap På Svenska", Peter Dalle, Lars Kepler, kulturdebatt, Frida Hyvönen Rosenfeldt/Hjort "Fjällgraven", Petra Marklund, Jocke Berg, Olle Ljungström, Dr John, 50-års jubelanterna, Bruce Springsteen, Grimes, Ellie Goulding, Simone Felice, Chet O´Keefe, Joe Nolan, Johan Örjansson, Ellen Sundberg, Erika Andersson, Hunger Games, Dr Johns "Locked Down", Boss, trendängslighet, kulturängslighet, Lars Vilks och Jamtli, Kjell Nilsson-Mäki, Roslund/Hellström, Leif GW Persson, Jan Guillou mot Göran Lambertz, True Blood och Galleri Mono.
/Stefan
Kommentarer
Trackback
