Popgeni

The Inmates

“Shot In The Dark” (Radar Record) 1980

Vet inte riktigt om det stämmer. Men känslan är att förr i tiden kunde producenterna sätta ett tydligare avtryck på albumen.

Den skenande tekniken har inneburit att det numera är enklare att “do it yourself” vilket är både på gott och ont.

Helt klart är i alla fall att det 2012 är sällsynt med producenter som engelsmannen Vic Maile.

Vic hade en omistligt känsla för hur rock'n'roll skulle förpackas och brittiska garage, pub och rhytm'n'blues rockarna The Inmates, som bildades ur ruinerna av The Flying Tigers 1977, var en av grupperna och artisterna som fick äran att jobba med honom.

“Shot In The Dark” är Bill Hurley, sång, Peter Gunn, gitarr, Tony Oliver, kompgitarr, Ben Donnelly, bas och Jim Russell, trummor andra album och en helt klockren Vic Maile produktion på ämnet.

Han startade sin karriär på 60-talet där han jobbade som ljudtekniker med gräddan av band och artister som The Animals, Jimi Hendrix, Led Zeppelin, Eric Clapton, The Kinks, Small Faces och The Who.

Fortsättningsvis skulle han addera namn som Mötorhead, The Pirates, The Godfathers, Dr. Feelgood, franska Dogs, Screamin Blue Messiah och Girlschool till sin CV, för att nu plocka några I den långa raden som fick ta del av Mailes utsökta känsla.
– Hans styrka var att han förstod rock'n'roll och inte bara kollade på VU-mätarna på mixerbordet. Vic hade en medfödd instinkt som få andra och dessutom samma humor som jag, sa Lemmy i Mötorhead.

Tyvärr blev Vic karriär alldeles för kort då han avled i cancer den 11 juli 1989 endast 45 år gammal.
– Strax innan ringde Vic mig och berättade att han hade lyssnat igenom sina produktioner och kommit fram till att “Shot In The Dark” var den som han var mest nöjd med.
– Han höll sin sjukdom hemlig och det kändes fruktansvärt att plötsligt förlora en så underbar vän och fantastisk producent, kommenterade Peter Gunn i samband med Mailes bortgång.

“Shot In The Dark” innehåller 13 låtar. Covers av The Music Macines “Talk Talk”, Ian Hunters “Why When The Love Has Gone”, Jagger/Richards “So Much In Love” och Junior Parkers “Feelin Good” blandas med sex egna Inmates ess, under ständiga pseudonymen P. Staines, och är som helhet en nästan helt bortglömd rockklassiker.

Som en liten sådan kanske man också kan stämpla omgångens H.T. med releasedatum januari 1990 på Def American Recordings.

Det borde räcka för plocka fram titeln på plattan och grupp på ryggmärgskänsla eller googling på nätet.

/Björn