Vinylkällaren 47
The Plimsouls
”Everywhere At Once” (Geffen Records) 1983
Efter den rakt igenom strålande självbetitlade debuten på Planet Records så tog Peter Case, lead vocals & guitar, Eddie Munoz, lead guitar & backing vocals, Dave Pahoa, bas & backing vocals och Lou Ramirez, drums & backing vocals klivet över till det stora majorbolaget.
Men det hindrade dem inte från att följa upp debuten med ett material i samma underbara rock'n'roll och popfåra. Men putsen kanske har ett och annat att önska i slutändan.
Med en snubbe som Jeff Eyrich i producentstolen och order från kostymnissarna i skivbolagsledningen om att göra en klinisk produkt som passade väl in i 80-talets utslätade radiorockproduktioner så hade det kunnat spåra ur.
Exemplen är allt för många.
Men Plimsouls gick inte att tämja och det handlar egentligen om soundmässiga petitesser där Eyrich har petat klåfingrigt och dragit en aning för mycket i vissa reglage.
Men samtidigt var nog Case och kompani helt på det klara med i vilken skepnad de ville att de 11 spåren skulle hoppa ur ur högtalarna.
Och det går ju inte att sabba ett råmaterial som ”Shaky City”, ”Magic Touch”, ”Oldest Story In The World”, ”Lie, Beg, Borrow And Steal”, ”Play The Breaks”, ”How Long Will It Take”, ”A Million Miles Away”, ”My Life Ain't Easy”, ”Inch By Inch”, ”I'll Get Lucky”, och ”Everywhere At Once”.
Det svider rejält att den inte finns på Spotify så att jag hade kunnat bjussa på spellistan.
Myrornas krig, eller spindelnätet, till höger är 47:ans Hidden Treasure.
Vågade inte dra ut baksidan längre ur hyllan för då hade det blivit löjligt lätt med text och allt.
Nu kanske det är lite mer problematiskt, eller...?
/Björn
Ett snabbt svar utan tillgång till vinylsamlingen får bli Pete Townshend och Empty Glass. Gick på den sepiamurriga färgen.
Domaren säger att svaret är fel.
Ledtråd var det!
Bossen i det här bandet har samma förnamn som en av de absolut största Popgenierna genom tiderna.
Popgeniet har ett smeknamn som ger klara associationer till bröd.
The Replacements - Tim. Har den inte men resonerat så här. Paul McCartney - "Mackan" - Paul Westerberg. Tricky!
Nej, inte Tim utan "Stink" (The Replacements)
Finurligt resonemang.
Helt rätt band, men albumet är "Stink".
Med låtar som "Fuck School", ""White And Lazy", "Dope Smokin' Moron" och "Gimmie Noise" som alla klockar in mellan 1.26 och 2.06.
Svår 9/10.