Vinylkällaren 46
Lyres
”On Fyre” (Fingerprint Records) 1984
Garagerockarna från Boston var väl ganska mycket lika med Jeff ”Monoman” Conolly, hans Vox Continental orgel och vassa vocals.
Men originalbandet i övrigt, Ricky Carmel, gitarr, Rick Coraccio, bas och Paul Murphy, trummor, bidrog också starkt till deras härligt påflugna groove.
Gruppen lyfte ur askan av new wave punkarna DMZ där Conolly var leadsångare med Coraccio på bas och Murphy bankade på trummorna.
Kopplingar mellan båda gruppernas sound är solklara, och den enda skillnaden är väl egentligen att DMZ trampade en aning hårdare på gaspedalen med sin trash punkrock.
Men Lyres garagerock är knappast något man möter som i hissen på något lyxhotell.
”On Fyre” var debutalbumet och öppningen med ”Don't Give It Up Now” och ”Help You Ann” var givetvis en knock på ett album där man blandade egna låtar med covers, bland annat två tolkningar av Ray Davies ”Tired Of Waiting” och ”Love Me Til The Sun Shines”.
Den släpptes också på etiketten Matador samma år, en utgåva som innehåller 20 jämfört med Fingerprint-släppets 11.
Trot eller ej. Men så sent som 2009 lirade Conolly live i Madrid med sitt livsverk och det finns fortfarande en fast lineup.
Så vem vet...?
46:ans H.T till höger om det fräcka Lyres-omslaget handlar om svenskt rockstål.
Det är mycket möjligt, för att inte säga högst troligt, att det här svårstraffade rock'n'roll bandet både känner Conolly och har lirat live med Lyres.
Borde vara en straffspark för fler än vinyloraklet Schönning.
Men finns det någon som drar lika snabbt?
/Björn
Alla mina vinylplattor är i källaren så jag kan inte kolla. Men säger du stål så borde det vara Sator från Domnarvets Borlänge. Men om jag inte minns helt galet har Nomads turnerat med Lyres...
"Where the wolf bane blooms" är given på ett blandband
Måste säga dött lopp den här gången.
CBJ resonerade elegant till sig rätt gruppnamn, precis som han gör när det spelas Popgeni, och Hans blippade snabbt fram en odödlig Nomadsklassiker.
Sjuspårsvinylen gick under samlingsnamnet "Temptation Pays Double" och under special thanks tackade man bl.a. Lennart Persson.
Härlig duell, men jag kan inte låta bli att undra varför en ärrad Nomads-fantast som Teknikchefen aldrig kom in i matchen?
