Vinylkällaren 39
Roky Erickson & The Aliens
”Roky Erickson & The Aliens” (CBS) 1980
Det börjar närma sig.
Och vem hade för tio år sedan trott att Roky skulle stå på en Yranscen sommaren 2011?
Nobody!
Nu är vi inte i mål ännu, men det mesta tyder på att det blir så och då passar det ganska bra att lyfta ut hans bästa stund på platta ut vinylarkivet.
Att det skulle dröja ända till 1980 innan han kom till skott med solodebuten vet alla pålästa rockers anledningen till.
Och ”R.E.&.T.A.” har en lite spännande tillkomst. Producent var ex. Creedence Clearwater medlemmen Stu Cook och bara det måste betraktas som en högoddsare.
Det tog två att spela in albumet och den gavs ut i olika utgåvor.
Den jag har i vinylformat är den europeiska versionen som innehåller 10 låtar.
I USA släpptes den som ”The Evil One”, på etiketten 415 Records, och med låtar som inte fanns på Europa-versionen och tvärtom.
Den finns också på CD med samlingstiteln ”I Think Of Demons” och med ytterligare två låtar som inte finns på vinylen.
Men hur man än vrider och vänder på den sanningen så är det en klassiskt glimrande rock´n´roll platta.
Till skillnad från psykedelia uttrycket i The 13th Floor Elevators så är det här en rak rocksmocka i finaste garagerock anda.
Roky sjunger sylvasst och The Aliens, Duane Aslaksen, gitarr, Bill Miller, electric autoharp, Steve Burgess, bas, och Fuzzy Furioso, trummor, är exemplariskt följsamma i en oantastlig ljudbild.
Inte skymten av medelmåttigt spår och man lyfter bara nålen för att vända på vinylen från starten med ”Two Headed Dog” till avslutningen ”Stand For The Fire Demon”.
Omgånegens Hidden Treasure med alla dollfaces till höger är inte ett dussin housemixar av Aquas ”Barbie Girl”.
Det är istället en platta med 31 år på nacken och bara sju spår.
En klart sällsynt gäst på min spelare de senaste 30 åren som idag fick den göra ett återbesök.
Och jag konstaterar att allt var definitivt inte bättre förr.
En straffspark för Schönning, eller?
/Björn
How tuff? Tougher than the rest! Ingenting jag har i min samling, vad jag tror.
Det ska du vara glad för.
Ledtråd. Det finns förgreningar till en 60-talsgrupp som hade en stor hit som handlar om en vacker vadarfågel.
Är albatrossen en vadarfågel, eh?
Nej! Och det handlar inte om strandskatan.
Pass! Jag låser mig bara vid Surfin' Bird.
Manfred Mann Chapter Three "Vol.2".
Ett album som jag förmodligen bara köpte för småmysiga "I Ain´t Laughing", tror jag.
Men jag vet inte riktigt?
Kanske går den att sälja till någon av de där vildhjärnorna som bara samlar på plattor på Vertigo-etiketten och strunta blank i vad som finns på dem.
Vadarfågelvinkeln var naturligtvis Manfred Mann "Pretty Flamingo".
Jo, jag tyckte mig känna igen dockorna. Men jag borde ha tagit hitlåten, men jag blev så fixerad vid "bird". Det kanske behövdes en ornitolog för att hitta fågeln.
Men jag måste rätta dig. Albumet kom ut för 41 år sedan (1970). Time flies!
Taskig huvudräkning.
Case closed! Next please! (Himla nördigt kul)
