Vinylkällaren 38
Moby Grape
”Moby Grape” (CBS)
Vinylkällaren blev inte till förrän 1989. Men den här har ju funnits i mina vinylbackar sedan 1967.
Köpte boxen ”The Very Best Of Moby Grape - Vintage” 1993 och sedan dess är det i stort sett bara den som jag har plockat fram när suget efter amerikansk psykedelisk rock'n'roll från sent 60-tal måste mättas.
Därför var det med förvåning och stor glädje som jag placerade den på vinylspelaren här om dagen och upptäckte att kvalitén var så mycket bättre än jag hade väntat mig.
En viss Matthew Katz, en f.d. manager till Jefferson Airplane, var den som drog igång bandet 1966.
Han plockade också trummisen Skip Spence från J.A., men i M.G. blev det gitarr och sång för Spence.
Övriga som utgjorde första upplagan av M.G. var gitarristerna Peter Lewis och Jerry Miller, basisten Bob Mosley och trummisen Don Stevenson.
Samspelet och kemin mellan det tre gitarristerna var helt klart grädden på moset på albumet som har ett riktigt starkt och varierat låtmaterial där alla fem medlemmarna var delaktiga i låtsnickrandet.
”Hey Grandma”, ”Fall On You”, ”8:05”, ”Omaha”, ”Naked. If I Want To”, ”Someday”, ”Ain't No Use” och ”Changes” är exempel på helt rätt sort.
CBS släppte fem singlar från plattan men det tog aldrig riktig fart och intresset runt förstlingen är förmodligen större idag än vid releasen.
Men den fina personkemin i bandet skulle ta slut tämligen omgående.
Under inspelningen av uppföljaren ”Wow” snedtände en LSD-hög Spence och löpte amok i studion. Han greppade också en yxa och försökte ta död på Stevenson.
Spence kickades omedelbart ur gruppen och de övriga spelade in ytterligare två fullängdare som gick ganska obemärkt förbi.
Man återförenades då och då under 80 och 90-talen, med Skip Spence åter i bandet.
2007 uppträdde original Moby Grape, dock utan Spence som avled 1999, på Summer Of Love 40th Anniversary Celebration i San Francisco.
T.H.T. till höger på fotot känns som en 4,5 på den femgradiga svårighetsskalan, men man vet ju aldrig med det levande rockuppslagsverket Schönning.
Skulle vara skitkul och någon annan knäckte nöten före honom den här gången.
Hur som helst så är albumet, som ni kan skåda baksidan på, daterat till 1976.
Och gruppen var americana långt innan den etiketten blev ett vedertaget begrepp.
/Björn
Jag kan!
Fattas bara. Låt höra.
Poco och "Rose of Cimarron", en platta jag dessvärre inte har.
Right said Fred!
Den finns på Spotify, men det blir inte riktigt samma sak.
Tack för "Fannies Best". Jag hade inte kunnat gjort den bättre själv.
Vassego! Blev ganska nöjd med låtordningen, finns även en "Fannies Rest".
