Popgeni

Solon överhuvudtaget har aldrig varit något som direkt att fått mig att gå i spinn. Om man inte heter Jimi Hendrix eller Clarence Clemons.
Otroligt sorgligt att CC nu är borta. Just med tanke på att han på senare år leverat saxofonsolon som inte har varit av den här världen.

1.
Bruces "Born to Run" är väl mer eller mindre självskriven. Varenda ton från början till slut är ju välkänd. Om jag inte minns fel så var det också den låt som skickade ut Aftonbladets Per Bjurman från Yrans efterfestrunt 2001-2002 eller när det var. Lokalens bord orkade inte riktigt med den tyngd som den Bjurmanska dansen krävde, om man säger så. Alla har minnen till den låten. Vare sig man vill eller inte.



2.
Annars är nog min persoliga favorit Clarence korta saxsolo i Springsteens "Radio Nowhere" från 2007.
Låten är en bitterljuv rocklåt med farliga gitarrer. Bruce svänger som han aldrig gjort förr. Men när Clarence Clemons kommer in med sin sax direkt efter tredje refrängen lyfts låten till rent utomjordiska höjder. Låten slog hårdhänt fast att saxofon är ett intrument som aldrig kommer att dö ut.

3.
Lady Gagas platta "Born This Way" pendlar stark mellan toppen och botten. Singeln "Born This Way" har jag redan skällt ut som en av årets mest smaklösa kalkoner med sitt Madonna rip-off, utan fantasi.
RedOne producerade singeln "Judas" är samtidigt redan en av årets bästa singlar. Och så pendlar Gagas platta, fram och tillbaka. 
"Edge Of Glory" tillhör plattans toppskikt. Faktum är att det är nog Gagas bästa låt hittills i karriären. Och att hon dessutom hade den goda smaken att bjuda in Clarence Clemons lovar mer än gott för framtiden för henne.
För Clarence Clemons blev det det sista uppträdandet. 
Antagligen och förhoppningsvis når han ikonstatus nu i hemlandet.
I alla fall har en visionär och gudabenådad musiker lämnat oss.
Vila i frid, Big man.


/Stefan