Popgeni

Marti Jones

Unsophisticated Time (A&M Records) 1985

Jones debutalbum som soloartist efter att hon lämnat gruppen Color Me Gone producerades av Don Dixon, med rötterna i South Carolina.

Dixon, som från tidigt 80-tal tillsammans med Mitch Easter var den hetaste producentduon, popmusikerna och låtskrivarna, gifte sig strax efter releasen av ”U.T.” med Jones, och så är de fortfarande.

Det är strålande popkonst som bjuds med Dixons fyrtal ”(If I Could) Walk Away”, ”Hiding The Boy”, ”Talk To Me” och ”Well All Be Gone”, Peter Holsapples (The dB's) Neverland” och ”(Lonley Is) As Lonely Does”, Elvis Costellos ”The Element Within Her” och Richard Barones (The Bongos) ”Show And Tell”.

Och Jones är den perfekta voklisten att leverera med stämmband som låter som om de var ärvda från Dusty Springfield.

När hon sen på ett perfekt sätt klär Dixons arrangemang som växlar mellan janglepop, ballader och låtar färgade av sydstats soul så blir det inget annat än pärla till album.

Marti släppte ytterliga fyra album fram till 1990 som soloartist, och alla är värda att hugga på om någon nu skulle springa på dem i någon loppisback. Fortsatt snygga samarbeten med maken Don och den som nådde närmast ”U.T” är i mina öron ”Used Guitars” från 1988.

Sen tog hon ett sex år långt uppehåll från musikbranschen och den fortsatta utgivningen handlade bara om några spridda skurar. 2008 släppte dock Jones & Dixon Don Dixon & Marti Jones "Lucky Stars: New Lullabies For Old Souls" där de visar att ränderna inte har gått ur och stryker medhårs på ett lite annorlunda sätt.

Sedan många är tillbaka så har Jones ägnat sig åt sin målning och är idag en aktad konstnär.

Don Dixon är fortsatt verksam inom musiken och förutom att han släppte ett nytt soloalbum förra året så turnerade han som basist med Mary Chapin Carpenter på hennes USA-turné under sommaren.

/Björn