En dam, en låt och ett piano
You are my sweetest downfall
I loved you first, I loved you first
Beneath the sheets of paper lies my truth
I have to go, I have to go
I loved you first, I loved you first
Beneath the sheets of paper lies my truth
I have to go, I have to go
Ibland bjuder livet på tillfällen då allt stannar upp. För egen del sker det inte sällan när jag lyssnar på musik men det kan lika gärna ske under en promenad eller under ett åk nerför en orörd sluttning.
Ett sådant ögonblick inträffade i somras, i ett ganska trivialt sammanhang. Jag bevistade en konfirmation och halvvägs in i akten, stämde en ung tjej upp till sång, sparsamt ackompanjerad av en enda musikant. Vi befann oss i det yttre kustbandet utanför Stockholm, mitt ute i elementen. Jag kände omedelbart igen musiken - trodde jag. I själva verket var det nog den märkvärdiga känslan av stillhet och ro som kändes igen. och under resten av den konfirmationshelgen hemsöktes jag av den ljuva sången som jag inte kunde härleda någonstans. Jag har numera förstått att omgivningen under en längre tid varit väl bekant med just den sången, som på något egendomligt vis kryssat förbi mig.
Låtskrivaren och artisten Regina Spektor föddes 1980 i Moskva. Vid nio års ålder flyttade hon och hennes familj till New York, som blev den nya hemorten. Hennes uppväxt präglades mycket av musik och musicerande. Efter knappt tio års studier i klassiskt piano, började hon att att spela och sjunga sin egen musik. Detta nya intresse följde av en resa till Isreal under tonåren, vilken fick henne att intressera sig för singer-songwriterformatet, med Joni Mitchell och Ani DiFranco som två av de främsta husgudarna. Hon komponerade sin första a cappellamusik vid 16 års ålder och musik för sång och piano inom ytterligare två år. Skivdebuten med 11.11 skedde 2001 och därefter har hon släppt ytterligare fyra fullängdare, den senaste - Far - kom 2009.
En av mina många dåliga sidor är att jag har en tendens att sätta etiketter på saker och ting långt innan jag skaffat mig ett ordentligt underlag för detta. Utan att egentligen ha lyssnar alls på någon av hennes skivor placerades hon raskt i gnällfacket, tillsammans med bl a Joanna Newton. En av mina få, uppvägande sidor är dock förmågan att lätt ändrat mig när jag felat - måhända ett komplicerat sätt att beskriva självbevarelsedrift. Jag insåg att min etikettering av Spektor nog var förhastad när jag läste att Jeff Lynne, denna i spalten så omtvistade musikant, tagit henne under sina vingar. När jag senare hörde den formidabla Laughing With God, från just skivan Far, insåg jag att jag än en gång haft - fel. Inget av detta funderade jag något närmare på den smådisiga sommardag i Stockholms skärgård då jag för första gången hörde hennes utsökta låt Samson - och förtrollades för evigt.
Samson är senast hemtad från hennes fjärde skiva, Begin To Hope från 2006, som blev en mindre succé. Den mest framgångsrika låten från den skivan skivan är dock öppningsspåret Fidelity, som lyckades att ta sig en bra bit upp på USA-listan. Samson släpptes f ö redan 2002 på hennes andra, egenproducerade fullängdare Songs, men släpptes igen när hon fått kontrakt med Sire Records. Skivan Begin to Hope producerades f ö av David Kahne (Strokes, Sublime, Sugar Ray) och även om klivet mellan henne och Strokes nerviga rock känns långt så ter sig bådas ganska minimalistiska anslag ganska besläktade.
Jag skulle nog kunna orda ändlöst om denna underbara låt men stannar vid videon nedan och en förhoppning om syndernas förlåtelse för mitt flagranta förbiseende av la Regina.
tp
Ps. Hon har dessutom en helsmart hemsida, kolla in den här.
Ett sådant ögonblick inträffade i somras, i ett ganska trivialt sammanhang. Jag bevistade en konfirmation och halvvägs in i akten, stämde en ung tjej upp till sång, sparsamt ackompanjerad av en enda musikant. Vi befann oss i det yttre kustbandet utanför Stockholm, mitt ute i elementen. Jag kände omedelbart igen musiken - trodde jag. I själva verket var det nog den märkvärdiga känslan av stillhet och ro som kändes igen. och under resten av den konfirmationshelgen hemsöktes jag av den ljuva sången som jag inte kunde härleda någonstans. Jag har numera förstått att omgivningen under en längre tid varit väl bekant med just den sången, som på något egendomligt vis kryssat förbi mig.
Låtskrivaren och artisten Regina Spektor föddes 1980 i Moskva. Vid nio års ålder flyttade hon och hennes familj till New York, som blev den nya hemorten. Hennes uppväxt präglades mycket av musik och musicerande. Efter knappt tio års studier i klassiskt piano, började hon att att spela och sjunga sin egen musik. Detta nya intresse följde av en resa till Isreal under tonåren, vilken fick henne att intressera sig för singer-songwriterformatet, med Joni Mitchell och Ani DiFranco som två av de främsta husgudarna. Hon komponerade sin första a cappellamusik vid 16 års ålder och musik för sång och piano inom ytterligare två år. Skivdebuten med 11.11 skedde 2001 och därefter har hon släppt ytterligare fyra fullängdare, den senaste - Far - kom 2009.
En av mina många dåliga sidor är att jag har en tendens att sätta etiketter på saker och ting långt innan jag skaffat mig ett ordentligt underlag för detta. Utan att egentligen ha lyssnar alls på någon av hennes skivor placerades hon raskt i gnällfacket, tillsammans med bl a Joanna Newton. En av mina få, uppvägande sidor är dock förmågan att lätt ändrat mig när jag felat - måhända ett komplicerat sätt att beskriva självbevarelsedrift. Jag insåg att min etikettering av Spektor nog var förhastad när jag läste att Jeff Lynne, denna i spalten så omtvistade musikant, tagit henne under sina vingar. När jag senare hörde den formidabla Laughing With God, från just skivan Far, insåg jag att jag än en gång haft - fel. Inget av detta funderade jag något närmare på den smådisiga sommardag i Stockholms skärgård då jag för första gången hörde hennes utsökta låt Samson - och förtrollades för evigt.
Samson är senast hemtad från hennes fjärde skiva, Begin To Hope från 2006, som blev en mindre succé. Den mest framgångsrika låten från den skivan skivan är dock öppningsspåret Fidelity, som lyckades att ta sig en bra bit upp på USA-listan. Samson släpptes f ö redan 2002 på hennes andra, egenproducerade fullängdare Songs, men släpptes igen när hon fått kontrakt med Sire Records. Skivan Begin to Hope producerades f ö av David Kahne (Strokes, Sublime, Sugar Ray) och även om klivet mellan henne och Strokes nerviga rock känns långt så ter sig bådas ganska minimalistiska anslag ganska besläktade.
Jag skulle nog kunna orda ändlöst om denna underbara låt men stannar vid videon nedan och en förhoppning om syndernas förlåtelse för mitt flagranta förbiseende av la Regina.
tp
Ps. Hon har dessutom en helsmart hemsida, kolla in den här.
Kommentarer
Trackback
