Magazinet No. 1
Nu för tiden finns det bara ett svenskt pop, rock och soulmagasin värt namnet.
Men en gång i tiden var de betydligt flera och ett av de tveklöst bästa var Sound Affects.
John L. Byström var eldsjälen och redaktören som tillsammans med Ninni Brunnberg och Terry Ericsson bildade redaktionsledning från starten.
Som hjälp hade man ett antal fasta medarbetare som alla brann för musiken och på ett personligt sätt bidrog med sin egen smak, stil och passion.
Man struntade total i de allmänt rådande musiktrenderna och skrev istället om det som var närmast det egna hjärtat, vilket naturligtvis innebar att man själv skapade trender för oss med ett musikintresse klart över genomsnittet.
När Byström tragiskt omkom i en bilolycka i USA 1999 så orkade inte övriga medarbetare driva missionen vidare och tidningen lades sorgligt nog ner.
Men arvet som John L och kompani lämnade efter sig är fortfarande en källa till stora aha-upplevelser och nödvändig musikhistorik.
I nummer 9 hösten 1990 recenserade Terry Ericsson Pixies ”Bossanova”, kallade den för fullkomlig och betygsatte den som en klassiker. Och det är bara att hålla med 21 år senare.
Byström hyllade Stockholmarna Happydeadmen och Brunnberg hävdade bestämt att kanadensarna The Pursuit Of Happiness hade gjort en av årets bästa rockplattor i form av ”One Sided Stroy”
Bärande knäck var artiklar med brittiska banden Lush, Ride och ett backtracks med Joy Division, svenska This Perfect Day, Easy och Bebop, australiensiska Hummingbirds, nyskapande hip hop trion De La Soul och Honolulu bandet The Dambuilders.
Och det är bara ett axplock ur de 106 sidorna.
På den här spellistan Sound Affects No. 9 "Div Artister" kan ni höra ett urval med låtar från album och band som redaktion älskade och diggade hårt hösten 1990.
Man kan få ståpäls för mindre.
Jag återkommer framöver med fler nedslag mellan pärmarna i Sound Affects och andra viktiga och lärorika svenska musiktidningar.
/Björn
Kul! Det ser jag fram emot!
Och det var jag som illustrerade de eminenta rubrikerna ; ) Roligt att tidningen lever ännu, i popfolks medvetande i alla fall.
Han var duktig, min storebror (och hans medarbetare)!
Tack Gunilla. Ni gjorde ett kanonjobb med SA!!!
Tack!