Popgeni

Raphael Saadiq "Stone Rollin´"

Det fanns egentligen inga andra konkurrenter i år. Cee Loo Greens "The Lady Killer" banade på sätt och vis vägen för Raphael Saadiqs mer integritetstarka soulpop. The O´Jays, Smokey Robinson och Curtis Mayfield kokas i hop till en knäckig smet som är definitivt svår att få ut ur öronen. Yranspelningen blev också en oförglömlig kulmen på en grym soulplatta årgång 2011.

Årets Discosamling

Hed Kandi "Disco Heaven"

Bolaget Hed Kandi har fortsatt att ge ut bra samlingar för alla som gillar soulorienterad housemusik. Men i år kom de med en ordentlig käftsmäll.
Disco Heaven är ett långt sprudlande party som man både kan avnjuta och dansa in i en oändlighet till.

Årets Humor

The Lonley Island "Turtleneck & Chain"

Det går inte att komma ifrån att den mest tidlösa humorn kommer från Saturday Night Live-gänget och då framför allt The Lonley Island. Med låtar som "Motherlover", "Jack Sparrow", "The Creep" och "I Just Had Sex" lockade de inte bara fram skratt. De kunde också fylla vilket dansgolv som helst, var som helst i världen. Gästartister som Rihanna, Snoop, Justin Timberlake, Nicki Minaj, Michael Bolton och Akon gjorde inte saken sämre.



Årets Singel

Dr Dre, Eminiem & Skylar Grey "I Need A Doctor"

Väntan på Dr Dres "Detox", uppföljare till "2001", börjar bli olidlig. Speciellt när man mer eller mindre kan dödförklara hiphop här hemma. Men singeln "I Need A Doctor" är ett monster med brittiska Alex Da Kid bakom spakarna. Blytunga trummor och den grövsta basgången man lyckats framställa någonsin fullkomligt dumdrar genom högtalarna och mitt i allt en kristallklar refräng som slår ner som in blix i lyssnaren.



Årets Musikbok

Keith Richards "Life" (Ljudbok)

Ja ja ja... Boken kom ut 2010, men som mp3-bok fick jag den inte förrän mars 2011. Och hade lyssnat igenom den i Oktober. Så för mig är det här en 2011-upplevelse. Och vilken upplevelse sen. Karln är ett unikum. Berättelsen börjar med när Richards, Ronnie Wood och deras manager åkte fast för narkotikainnehav nere i den amerikanska södern i mitten av 1970-talet. Historien går sen tillbaka till hans barndom och för historien framåt till nutid.
Den brittiska ljudboken är det Johnny Depp som läser de första kapitlen, innan Richards själv tar över med sin skrovliga whiskeyröst.
Helt obetalbart.

Årets Box

The Beach Boys "The SMiLE Sessions"

Pink Floydarna får ursäkta. Men det snudd på tjänstefel att ge dem ett polarpris innan Brian Wilson ens varit påtänkt. Deras boxar med "Wish You Were Here" och "Dark Side Of The Moon" är ändå två rejäla fullträffar. Men man kommer inte ifrån att Brian Wilson var en ren rockopera på spåren 1967. Och att ge ut allt i en snyggt förpackad box är en kulturgärning som slår det mesta.

Visst, myten krossas ju på ett sätt, men samtidigt inte på ett annat. Även om man nu gett ut allt, så finns bara det färdiga resultatet någonstans bakom de gamla drogdimmorna i Brian Wilsons huvud. Med Beach Boys originalröster och allt. Och tyvärr kommer vi aldrig att få höra just den versionen.

Årets Jämtländska

Svårt! Jämtland har blommat ut till en fantastisk liten popnation. Främst från Hammarstrand där Landstroms "In The Bright Daylight" och Patrick Backlund Is An Arsonist talar för sig själva. Men även P-O Stjernereds Autisterna släppte den helt lysande popsingeln "Rachael Ray". Så det blir dött lopp mellan de tre.
Men kolla för Guds skull in Patrick Backlunds video. Underbart filmat av allas vår Kristofer Hedlund.
Ni gör oss gamla recensenter stolta, pojkar!


Årets Live

Israel Nash Gripka på Marité.

Vi i Popgeni är rätt ödmjuka av oss. Utom just det faktum att vi fick vara med och arrangera en av de bästa konserterna någonsin och drog vårt strå till stacken för att hypa upp den här artisten i SVerige. Med det var en välförtjänt hype av en artist som inte lämnade någon oberörd.

Årets Videos:

Med Panda Bears "Atiba Song" i bakgrunden så är det här något så ovanligt som en stämningsfylld skatevideo. Ni vet en sådan där het sommardag när solen börjar gå ner och man känner bännan på armarna samtidigt som vinden skyler av skinnet på ett behagligt ljummet sätt. Trots att man är trött så fortsätter man skatingen trots att den värsat energin har lagt sig och man börjar förbereda sig för kvällen. Makalöst snyggt filmat. Kolla framför allt hur de har jobbat med ljuset. Det är en färgstark sprudlande ljusorgie, helt enkelt.
 

Cee Lo Green släptte sin platta förra året. Men "Cry Baby" släpptes som singel i år. Och i videon spelar Jaleel White Cee Lo Green. Och resultatet är en retrokick med en rätt så märklig dans. Men snyggt är det.



Årets bästa plattor kommer inom kort.

Stefan Herdell